måndag 29 oktober 2018

Om gräsrötternas vikt för skörden - Gästinlägg

Är vi för fega, initiativlösa eller dessvärre - vi tror tror inte tillräckligt på vår sak?

Är vi inte övertygade om att massinvandringen är en katastrof, att nationalstaten är en nödvändighet om vi vill demokrati, att samhällets toppar ständigt måste utsättas för en hård och öppen granskning om inte dagens förfall skall sluta med vårt samhälles totala kollaps, att Sverige befinner sig i ett kulturellt och etiskt förfall som avlägsnar oss från övriga europeiska stater, att yttrandefriheten är hotad, att islamistiska värderingar/religion/kultur hotar såväl vårt land som civilisationen?

Detta är dagens verklighet men, som tillräckligt många av medborgarna inte är medvetna om därför att medierna och politikerna inte ger sanningen och  inte heller låter de med öppna ögon och sinnen meddela och informera om verkligheten.

Vi har med andra ord inga kanaler att nå ut med vårt budskap. Facebook räcker inte och för övrigt stoppas vi också där. Vi är är visserligen många som skriver men vi når inte ut eftersom vi inte bereds plats på 95 procent av massmedia och public service.

Hur har då andra framgångsrika samhällskritiker och samhällskritiska organisationer lyckats som också arbetat i motvind. Jo, genom att sluta sig samman och skapa egna informationskanaler.

Är vi, som i dag ser katastrofen för fina att ge oss ut på gator och torg och sprida vårt budskap  såväl verbalt som med bulletiner, informationsblad etc etc?

Våra motståndare äger eller förfogar över medier och kanaler med vilka man kan nå ut till folket. Så länge vi inte bildar en egen organisation som inte är beroende av PK.s välvilja kan vi inte heller nå ut till den stora massan av folket.

Därför måste vi organisera oss, inte som ett politiskt parti utan som en rörelse som blir en del av folket oavsett politisk hemvist. Många sådana folkrörelser har funnits tidigare och kunnat samla ett stort flertal av medborgarna för sin sak.

Jag tror att det är skördetid för en organisation med program som tar upp de ovan nämnda områdena. Många av såväl de gamla som nya folkrörelserna är på väg ut. Några av dem är arbetarrörelsen, miljörörelsen etc etc.

Deras framgång berodde på att de fick gräsrötterna med sig.  Nu har många av dessa rörelser tappat sin dragningskraft dels därför att de med tiden blivit alltför inkrökta men också att de frågor som samlade medborgarna inte längre är aktuella.

Därför finns det nu ett vakuum för nya rörelser.

Här är några som borde kunna gå i bräschen för vår rörelse: Joakim Lamotte, Peter Springare, Lotta Gröning, Johan Westerholm, Stefan Torssell, Ann Heberlein, Patrik Engellau, Karl Olov Arnstberg, Tino Sanandaij med flera.

Än en gång. Ingen rörelse har nått framgång genom att arbeta från skrivbordet eller datorn, endast genom att arbeta ute bland folket har resulterat i framgång.

Sålunda. Utan "gräsrötter" ingen "skörd". Sprid detta. Och Du som läser det och tror på det ge dig till känna och låt oss göra ett försök.


Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle