torsdag 25 oktober 2018

Om boken på antikvariatet - Gästinlägg

Olle Ljungbeck, 86 år, igen:

Han fann boken på antikvariatet vilket han ofta besökte för att finna bra litteratur. Många av de klassiska verken var ju numera undanställda på biblioteken och man kunde inte hitta dem spontant.

Men inte nog med detta, nu plockades också böcker från framstående författare bort från hyllorna därför att de skildrade den sanna verkligheten.

Denna fick numera inte återges. Rätten att förbjuda den tog sig de politiskt korrekta politikerna och tjänstemännen med massmedias stöd när massinvandringen inleddes.

Han blev mer och mer överraskad ju längre han läste. Boken, om inte en kopia av det som nu utspelades i hans eget land, så var mycket som hämtat ur verkligheten i det egna landet.

Händelserna som skildrades kunde mycket väl överföras till nutid i hemlandet. Var boken för farlig och därför sållats ut för att inte riskera att den väckte människorna i liknande länder där makten samlats hos ett fåtal och dessa våldförde sig på sitt eget folk till förmån för de invandrade?

När boken kom in på landets natur och klimat fick man närmast en känsla av att det kunde röra sig om ett land på norra halvklotets övre del som mycket väl kunde vara hans eget.

Landet som den beskrev blev en nation - bildad av småriken - för cirka 500 år sedan. Frihetskänslan framhävdes precis som den gjort av vissa av hans eget lands författare på 30-40-talet. Landet hade i likhet med hans eget aldrig varit erövrat av något annat.

Bokens fokus var riktat mot överhetens och etablissemangets förtryck och hur denna under århundradens lopp - när man inte ensam kunde betvinga och förslava det egna folket - kallat in främmande individer tillhörande adels-och fogdeklassen.

Genom att ge dessa stora favörer var de beredda att gå hänsynslöst fram mot landets befolkning för att tvinga denna till lydnad. Detta överhetens förtryck pågick periodvis under århundraden.

De gånger förtrycket och förtryckarna tvingades till reträtt var det oftast någon från de breda folklagren, som genom sitt mod och offervilja lyckades få folket med sig och göra slut på förtrycket.
Varför går inte detta i dag tänkte han? Berodde det på att förtrycket även om det i dag var värre, tagit sig andra uttryck? Kunde det bero på att de styrande och medierna medvetet sökte dölja den fruktansvärda terror som de "nya" riktade mot den inhemska befolkningen.

Nu anlitade överheten inte längre adel och fogdar från främmande länder. Nej nu hade man en annan strategi. För att dölja sitt verkliga uppsåt - att till varje pris behålla makten - gav man sken inför världen att man var stora humanister med omtanke om u-ländernas folk.

Men maktens människors bevekelsegrund var en helt annan än humanism. Genom att tillåta en enorm massinvandring tänkte de sig genom denna, kunna behålla makten för evigt.

De invällande massorna kom från en kultur som närmast kunde betecknas som barbarisk och där klanen var samhällets grundval. Denna hade en klanledare som styrde enväldigt. Maktpolitikerna hade fått en idè.

Kunde man binda upp klanledaren så kunde man också få alla klanens röster. Själva talade maktmänniskorna om detta som en genialisk idè för att kunna behålla makten - som var deras enda mål. För att få klanledaren över på sin sida översåg man med all den grova brottslighet som en stor del av de inkommande stod för, efter endast en kort tid i landet och fortsättningsvis.

Eftersom målet var att vinna över de utifrån kommande till sina egna partier gjordes aldrig någon bedömning av deras värdegrund. Denna var rakt motsatt den som rådde i det nya landet och präglades av primitivitet, vidskepelse, fundamentalism, kvinnovåld som tog sig uttryck i enormt våld i form av mord, våldtäkter, rån, sexuell terror, total otrygghet för kvinnor/flickor.

Landets egna barn drabbades av en terror i skolorna från de utifrån kommande "eleverna" som innebar ångest och rädsla när de skulle ta sig till skolan eller vistades i denna.

Att tala om en enorm våldsvåg som skjöljde över landet är närmast ett för svagt uttryck. Något liknade våld och förtryck hade aldrig tidigare förekommit. Inte ens på den tiden då en av kungarna tvingades stifta särskilda kvinnofridslagar.

Bara under de första åren drabbades tiotusentals av de inkommandes barbari i form av mord, våldtäkter, rån, sexuell terror, ständig otrygghet för kvinnor och flickor men också materiell förstörelse till tiotals miljarder varje år.

Hans land som förut varit det tryggaste och haft den högsta välfärden började nu mer och mer bli en avbild av stater som Mexico etc.

Redan vid kommande valet efter massinvandringen besannades  partiernas avsikt att utnyttja möjligheten att "köpa" klanens röster genom att i utbyte mot röster skänka mark för t ex byggande av moskèer etc.

Det kunde gå till så att en klanledare erbjöd klanens samlade röster mot någon form av privilegier eller tjänster från de partier eller parti som hade majoritet i kommunen, landstinget etc t ex. På riksnivå hade det ledande partiet som också hade regeringsmakten etablerat kontakter där klanledarna satt med i detta partis inre cirkel.

Självklart söker man hemlighålla dessa kontakter så mycket som möjligt varför kännedomen om dem är liten bland befolkningen i sin helhet.

Eftersom endast en valperiod förflutit sedan massinvandringen tog sin början har de partier som kommit överens med klanledare om kollektiv röstning ännu inte nått sitt mål.

Men redan om fyra år kan denna princip resultera i majoritetsläge för det parti som går längst i erbjudande av kompensation. Genom denna "geniala" konstruktion kommer man att kunna fortsätta förtrycka folket eftersom man genom klanernas röster kommer att behålla makten. Detta innebär ju också att man till slut blir i klanledarens "våld" eftersom denne när som helst kan röja sanningen.

Eftersom man inte har någon övre gräns för invandring går detta inte att tolka på annat sätt än att målsättningen är makt genom stor invandring. Varje dag som går söker politikerna vinna över invandrarna på sin sida. Medan däremot det egna folket hela tiden utsätts för kränkningar. Exemplen på detta är många. I dag larmar man om minsta oförrätt som invandrare drabbas av.

Ett färskt exempel är t ex från apoteksvärlden och apoteket Hjärtat. Detta har cirka 390 butiker och fler än 3000 anställda. Man omsätter drygt 12 miljarder kronor om året. Butikspersonalen expedierar sammantaget varje år miljontals kundbesök.

Av de senare har nu 15 polisanmälts för hets och diskriminering. (Självklart hör inte detta agerande hemma i en demokrati men exemplet visar på hur lite landets egna medborgare kan gå utanför ramarna medan de invandrade kan i stort sett agera hur de vill).

Det skrivs ju nästan inget om alla de tiotusentals av landets egna invånare som dagligen utsätts för något som närmast måste måste betecknas som en terror.

Vi har sålunda i vårt land kommit till en gräns där friheten och tryggheten inte endast är hotad utan  är berövad oss av de som skall värna och skydda den. Självklart är de landsförrädare genom att de dagligen låter ett antal invandrade dagligen hota oss, våra makar, barn, föräldrar ja hela landets invånare.

Den värdegrund de invandrade står för är så annorlunda vår att vi inte kan räkna med att våldet kommer att upphöra.

Därför är det nödvändigt att göra uppror. Detta har i tidigare skeden genomförts och lett till den frihet vi hade före massinvandringen. Sålunda har vi endast två alternativ.

Bli förslavade och påtvingade en värdegrund som närmast är barbari. Eller uppror med de konsekvenser det får såväl för den enskilde som för gruppen.

Om inte, går vi mot slaveri. Därför måste de av dem som delar min uppfattning finnas sådana som vågar ta striden innan det är försent. Slutet i boken får åtminstone mig att hoppas.

"En halv miljon människor hade denna höstdag samlats utanför parlamentsbyggnaden och krävde att regeringsmedlemmarna med premiärministern i spetsen skulle komma ut.............   När demonstranterna sent på kvällen lämnade platsen var de förvissade om seger.

Premiärministern hade underkastat sig demonstranternas krav på omedelbart val och lovat att ingen av nuvarande regeringsledamöter skulle ställa upp i valet vilket var demonstranternas oeftergivliga krav. Ny grundlag skulle ta fram med några av landets mest hederliga och aktade medborgare som ordförande respektive sekreterare".

”Han lade tillbaka boken med löftet till sig själv att aldrig sluta kämpa för den frihet som bokens författare så tydligt menade var varje medborgares rätt att gå till ytterligheter för att återvinna”.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle