fredag 23 mars 2018

Om att hitta hem

Kommer du ihåg känslan när du var ett litet barn och du kom ifrån dina föräldrar? Kom du ihåg oron och ångesten som kom omedelbart när du insåg att du hade kommit bort från dina föräldrar? Jag minns det, faktiskt är detta minne nog ett av de första minnen jag har.

När dina föräldrar sedan hittade dig var känslan av lättnad oerhört stark. Du kände dig så trygg som du aldrig har känt dig förut. Du var vilse men du hittade hem till kärleken igen. Lycka!

Nu som vuxen inser jag att jag har tillbringat större delen av mitt 56-åriga liv som vilse i världen. Jag sökte ständigt kärleken, men den ville liksom aldrig riktigt infinna sig i mitt liv. Ett pärlband av förhållanden som kom och tog slut var testamentet över mitt liv. Den gäckande kärleken verkade omöjlig att finna.

Jag började samla på mig saker som jag hittade i världen för att kompensera för den saknad av ”något” jag kände. Jag samlade ölburkar, och hade en av Sveriges största samlingar av ölburkar när jag var 17 år. Att hitta en ölburk som jag saknade, gärna en svensk ”flat top” var höjden av lycka.



Tillfredsställelsen i att samla blev mitt signum, men samlarobjekten varierade under åren.

Nu är jag 56 år och mitt liv har helt förändrats i grunden. Saker betyder absolut ingenting för mig längre och min jättesamling av DVD-filmer och Blue Ray-filmer kommer jag att skänka bort. Vad skall jag med dem till, eller för all del, vad skall jag med TV till överhuvudtaget när jag aldrig tittar på den?

I juli 2016 hittade jag plötsligt hem, eller snarare hittade min himmelske fader mig igen.

Jag skrev om detta här i tre delar.

Kärleken som jag sökt hela mitt liv blev plötsligt oerhört närvarande i mitt liv. Kärleken hade sån makt att den började förändra mig inifrån fullständigt. Vad jag prioriterade, hur jag tänkte om livet, jobbet, ja allt, förändrades i grunden. Jag blev plötsligt upphittad igen, precis som jag blev när jag var liten.

Jesus lyfte bokstavligen upp mig ur den mörka avgrund jag befann mig i och istället blev jag överväldigad av kärlek. Jag fick ett budskap av Herren påsken 2017; ”glöm inte att det var jag som lyfte upp dig” löd budskapet tillsammans med ”tänk inte så mycket” - alltså vandra inte i köttet utan vandra i anden! Jag skrev om denna händelse här.

Herren förde ihop mig på ett övernaturligt sätt med kvinnan som jag skulle komma att gifta mig med sommaren 2017. Plötsligt förstod jag vad kärlek mellan man och kvinna innebär och vad som hade fattats tidigare. Jag förstod att för att ett förhållande skall fungera krävs det tre parter, mannen, kvinnan och Jesus Kristus.

Att bryta upp med allt det gamla som hör världen till blev för mig nödvändigt för att kunna lära mig att älska. Jesus bröt alla gamla kättingar som hade hindrat mig från att älska och kvar blev bara kärlek, en kärlek så djup och annorlunda att jag förstod att förhållandet med denna kvinna var en välsignelse från Gud.


Herren tog mig sedan ut mig på en vandring i vildmarken, livet som kristen är långt ifrån fritt från prövningar utan vi drabbas av prövningar i syfte att vi skall kunna växa.   

Herren tvingade mig ifrån mitt jobb för att Han visste att jag inte hade kraften att lämna själv det arbete som känts som en totalt död process sedan 2010. Då hade jag lyft lön men saknat vettiga arbetsuppgifter under många, många år. Det hela kröntes med år 2017 då jag helt saknade arbetsuppgifter men uppbar lön under HELA året!

Någon gång kanske jag skriver en bok om hur Försvarsmakten behandlade mig under åren 2010-2017, hur jag bl.a. utsattes för vuxenmobbing, utfrysning (som ledde till utmattningssyndrom) och annat hemskt.   

Men å andra sidan, vad tjänar det att gräva i gammalt och som var en del av mitt gamla liv som inte betyder något längre? Det tjänar ingenting till, och det är nog tur för Försvarsmakten att denna bok aldrig kommer att bli skriven av just denna anledning.

Dessutom är förlåtelse en central del i livet som kristen.

Nu fortsätter förändringen i mitt liv. Jag har släppt allt, håller på och säljer allt (även lägenhet), och vandrar nu helt i tro förvissad att Herren uppfyller sina löften i sitt Ord. 

Det är ett helt nytt liv som man får när man inte längre låter sig ledas genom köttet utan genom anden. Man överlämnar kontrollen över sitt liv till den som skapat en och vet allt om en, och som står för ovillkorlig kärlek, i fast förvissning att Han aldrig kommer att svika oss, min fru och mig, som han har förenat och välsignat. 

Så vad jag har lärt mig är, man måste hitta hem innan man kan hoppas på att hitta en partner där kärleken är äkta och stark. Som allt annat här i livet så klara man inte att leva själv, fatta alla beslut själv, just p.g.a. att man inte är skapad att leva själv separerad från ens skapare. 

Man behöver Jesus övernaturliga kraft för att bli sammanförd med en partner som det är meningen att man skall tillbringa resten av livet med.

Om känslan att bli återfunnen när man var barn, som jag inledde med, sitter kvar hela livet så är det ingenting jämfört med känslan att bli återfunnen efter 56 års vandring i synd i världen och försökt att göra så gott man kan, men ändå aldrig lyckats. 

Förklaringen är enkel, man klarar inte av att leva själv utan den kärlek och vägledning som man har i relationen med sin skapare och frälsare. 

Man är helt enkelt ingenting utan en relation med Jesus Kristus. Man har inget liv.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar