fredag 15 december 2017

Om en svensk hjälte - Bechir Rabani

Allt som sker, sker av en anledning. Livet tar sig märkliga vägar i mellan åt. Saker man planerat för blir inte alls som man tänkt sig och tvärtom. Vi har alla ena foten i graven som det är och livet borde vara fullt av glädje och kärlek. Det är väldigt enkelt att fastna i ett hamsterhjul av rutiner. Dagarna flyger förbi och man hänger knappt med. Tryggheten i vardagen är ibland ett hinder i sig... Den kan hindra oss från att våga, att prova nytt, att tänka nytt, vi blir vårt eget fängelse. Isolerade i våra mentala boxar letar vi fel hos andra. Dom är si och dom är så, vi är inte dom och dom är inte vi.. Och då vi är vi och dom är dom så hör vi inte ihop..

Vi har ena foten i graven som det är.. När tiden är inne så spelar varken vi eller dom någon roll längre, livets gång tar inte hänsyn till vi eller dom.. När tiden är inne finns det bara ett vi. Vi som levde och vi som dog..

Bless us.. 🙏🏾

Så här skrev Bechir Rabanis yngre bror, Mommo, på Facebook torsdagen den 14/12 kl 00:04, alltså dagen innan Bechir avled.

Klockan 19:40 ca den 15/12 skriver Mommo:

Vi har idag som många redan vet hastigt förlorat min bror, han lämnar ett enormt tomrum bakom. Vår värld har vänts upp och ner och just nu försöker vi bara ta oss igenom timme för timme. Vi är överväldiga över all den kärlek som många visat oss idag. Bechir var min storebror, en person som alltid gick sin egen väg och som alltid fanns där för dom han brydde sig om. Jag älskar dig min bror nu och för alltid!!

Jag har fått väldigt många telefonsamtal, sms och meddelande här, jag har läst dom alla och blir verkligen rörd för den kärleken ni ger oss och framför allt min bror. Jag har tyvärr inte hunnit svara på något än.

Jag vill också be er att inte spekulera öppet på nätet kring vad som hände eller inte hände, vi vet i nu läget att Bechir föll ihop i natt och vad som ligger bakom vet vi inte.

Vi har en tung tid framöver och vill fokusera på att stötta varandra igenom den.

Tack..

Jag ber därför alla att respektera familjens önskemål att inte spekulera i Bechirs hastiga bortgång. Familjen har det tillräckligt svårt ändå.

Bechir kom in i mitt liv våren 2016. Den "brune mannen" (i den rosa undertröjan) som han skämtsamt kallade sig själv i våra dialoger på Facebook, blev snabbt en person för mig som jag fick enormt stor respekt för.

Denna artikel från mars 2016 håller än, och hans analys är knivskarp. Han resonerade i denna artikel om hur den så kallade ”antirasismen” används för att få svenskar att nedvärdera det egna landet och bereda vägen för globalisternas agenda.

Han menade att indoktrineringen har gått så långt att många svenskar har blivit hjärntvättade till att skänka bort sitt eget land.

Kombinationen stort hjärta, extrem empatisk förmåga, extremt rättspatos och en mycket skön humor var helt oemotståndligt. Han blev den "brune mannen" för mig och vi brukade skämta om detta med varandra. Vi fann att vi båda älskade sanningen lika mycket som vi avskydde lögnerna från etablissemanget.

Bechir hade en sällsynt smörjelse, att kunna skriva skarpt, men ändå med humor, finess och värme.

Hans engagemang och kärlek för utsatta i samhället visste inga gränser. Facebookgruppen "WGM (White Girls Matter)" växte snabbt till en stor grupp på Facebook. Gruppen fokuserade på att belysa ödet för alla de kvinnor/flickor som våldtas i Sverige varje dag av migranter. Det var ingen tvekan om vilken sida Bechir stod på.

Politikerna stod på förövarnas sida, men Bechir, hans kärlek och sympati var enbart för de utsatta flickorna/kvinnorna.

Bechirs enorma engagemang för Sverige och svenskarna växte ytterligare hos den syrianske palestiniern Bechir. Han tog initiativet till medborgarjournalistgruppen megafonerna som hade som mål att släppa fram och skydda visselblåsare, granska den politiska adeln och mainstreammedias ondskefulla journalister som tillsammans byggt upp ett nät av lögner som de matar svenskarna med dagligen.

För mig väckte hans engagemang för Sverige många tankar. Jag blev övertygad om att hoppet för Sverige fanns just hos svenska invandrare som Bechir som själva har en referens och vet hur lätt det är att förlora friheten i en totalitär stat som Sverige är på väg mot med stormsteg.

Etniska svenskar är allt för hjärntvättade av media och indoktrinerade i socialism för att se vartåt Sverige är på väg var min slutsats. Därför är personer, med invandrarbakgrund, så viktiga för Sverige. Svensken är för mentalt förstörd för att kunna rädda sig själv i många fall.

Nyheten om Bechirs bortgång drabbade mig på samma sätt som alla andra idag. Första tanken, det är inte sant, detta är ett elakt rykte från vänstern bara. Jag hade precis läst Bechirs sista post på VK och därför var nyheten helt overklig för mig.

Min brune broder, vi pratade om att träffas någon gång. Så blev det tyvärr inte och nu har jag liksom många andra tvingats att acceptera att vi förlorat dig.

Det var en ära att få lära känna dig även om vi aldrig fick träffas fysiskt. De facto kommer jag inte just nu på någon annan svensk som jag har sån respekt för som dig. Den respekten försvann inte med din bortgång, utan den kommer att leva kvar inom mig liksom minnet av dig; en riktig svensk, brun som en papparkaksgubbe.

Nedan är länkar till gästinlägg som Bechir gjorde på min blogg:

Om globalisternas fördumning av befolkningen.
Om ett avtrubbat folk.
Om hederskultur och hyckleri.
Om NATO-samarbete.
Om mer om globalistagendan och TTIP.
Om den givmilda äppelskrutten.
Om hur vi indoktrineras att hata oss själva.

Dessa gästinlägg får bli en del av Bechirs efterlämnade kvarlåtenskap på Internet. Läs dem och reflektera över hans budskap och hur han framför det. Samtliga inlägg är texter han skrev på Facebook i ett av de Facebookkonton som Fascistbook raderade. Men i denna blogg lever de vidare.

Jag avslutar med att släppa in Stefan Torssell, en annan känd gästkrönikör på min blogg:

Bechir Rabani har avlidit. Jag trodde inte det var sant. Han har arabisk bakgrund. Några gånger har han och jag haft skriftlig kontakt med varandra. Vi var djupt oeniga om synen på Israel, men det var inget som hindrade oss från en ömsesidig respekt av varandra.

Bechir Rabani var en inspirerande och kämpande patriot för Sverige. Han gjorde sig mest känd när han återgäldade den oförskämda journalistkåren med deras egna metoder.

Expressen och Aftonbladet hade haft kontakt med kriminella organisationer för att få fram namn och adresser till vanliga hederliga och anständiga medborgare i Sverige som har givit sin åsikt till känna om vanskötseln av riket.

Tidningarnas reportrar har sedan besökt medborgarna i deras hem och filmat dem. De beskylldes för allehanda skymfligheter.

Bechir Rabani gjorde motsvarande mot tidningarnas reportrar. Han ville fråga dem varför de agerade som de gjorde. En student filmade händelsen.

Sanna Hill på Nya Tider stod på avstånd och skrev ett reportage för tidningen.

Hela mediasverige anklagade Bechir Rabani och Nya Tider för förföljelse och påstod att de försökte tysta journalisterna.

Att intervjua någon kan knappast vara ett försök att tysta.
Tvärtom

Journalisternas skrän blev en förevändning för att stoppa Nya Tider från att delta på Bokmässan 2018, och ...
... nu är Bechir Rabani död.

Etablissemangets skymfligheter mot dem som inte accepterar vanskötseln av riket har blivit så många och grova att rättssystemet har en absolut skyldighet att säkerställa en fullständigt korrekt medicinsk beskrivning av dödsorsaken med absolut öppenhet.

Medias mångåriga och högljudda förföljelse av Bechir Rabani och den efterföljande tystnaden efter hans död är talande.

Vila i frid broder.


Du var 33 år när du gick bort. Samma ålder som vår Herre Jesus Kristus konstaterar jag. Jesus är världens förste och störste dissident. Han offrade sig för mänskligheten och dog inte förgäves utan för vår skull, och ditt offer för Sverige skall heller aldrig glömmas.

Vi som varit utsatta för mediadrev vet vad du fick gå igenom. För att inte tala om all tid du lade ner för att stå upp för ett hunsat och förtryckt folk som saknar förmåga att stå upp för sig själva.

Många står nu beredda att ta över din stafettpinne. Som Newsvoice skriver här. Nu skall vi skaka fram 100 nya i samma anda. Det behövs 100 stycken, för att hitta någon ny som du är nog omöjligt.

Nedan är de sista programmen som Bechir gjorde. Ett granskande reportage om vänstern och Robert Aschberg.






Se också denna produktion om Bechir av DID-mannen:


Läs denna fina minneskrönika av Torbjörn Sassersson, redaktör på NewsVoice.se

Uppdatering 2017-12-20

Den judiske hedersmannen Henry Makow har idag gett vidsträckt internationell publicitet åt mysteriet med Bechirs dödsfall:

Swedish Activist's Murder Spurs Call to Action - Bechir Rabani's death has aroused the Swedish people to confront the complete corruption of the Swedish elite and MSM. The real Swedish opposition --rational people-- has found their martyr. Läs här.

Bechirs bror Mommo tillkännagav också idag när och var Bechirs begravning äger rum.

Hej, vi i familjen har beslutat oss för att Bechirs begravning kommer att vara offentlig. Min brors önskan var att få en stor begravning och det vill vi att han ska få. Begravningen kommer att ske nu på fredag den 22/12 kl 11.00 på Romares väg 47 pålsjö.

Jag vill här med förtydliga att min brors begravning inte kommer bli en plattform för spekulationer och eller media. Jag personligen kommer att avlägsna alla som är där av annat syfte än ta förväll av min bror.

Vi hoppas att min brors önska faller in och han får en stor och hedersvärd begravning.

Varma hälsningar Mommo med Familj.. ❤️

Jag hoppas att en hedervärd mans begravning inte skall solkas genom att bli ett tillfälle för ovärdigt uppträdande. Hans beundrare har förhoppningsvis takt och omdöme för att det ska bli ett värdigt, mäktigt och minnesvärt farväl av en vän som sörjs av alla som i Bechir såg ett föredöme i kampen för sanning, rätt och frihet.



Om fördumningen i politiken och den formella demokratin - Gästinlägg

Olle Ljungbeck, 85 år, fortsätter sin serie gästinlägg om det samtida Sverige. Över till Olle:

Socialminister Annika Strandhäll; "Vi står eniga bakom pensionsuppgörelsen". Eniga!

Men vad säger medborgarna och var tog demokratin vägen?

Regeringen och Alliansen säger sig nu ha gjort upp om att höja lägsta uttagsåldern för pension till 64 år. Detta gör man trots att vi har val nästa år!

Visar detta på någon som helst respekt för demokratin?

Eftersom det är en fråga som berör hela svenska folket skall den enligt grundlagen (läs förarbetena) föreläggas folket i val eller folkomröstning. Men som vi sett sedan tiden efter EU-inträdet urholkas demokratin alltmer och är i dag endast formell.

Hanteringen av pensionsförändringarna sedan införandet av ATP är en god mätare på hur demokratin utvecklas eller inte utvecklas.

Några exempel:

Nytt pensionssystem 1960, ATP. En jämförelse mellan å ena sidan om hur ATP
och å andra sidan det "Nya pensionssystemet" 1994 kom till visar på en tydlig
demokratisk förändring.

ATP- systemet genomfördes efter en enorm
informationsinsats och folkomröstning. Det "Nya pensionssystemet" 1994 däremot,
togs i stort sett bakom lykta dörrar och folket fick ingen information före beslut.

Trots att vi har riksdagsval om nio månader struntar regeringen och allianspartierna i detta i dag och fattar beslut redan nu om införandet av höjd pensionsgräns!

Det visar på en total respektlöshet för vad medborgarna anser.

Såväl V som Sd är emot uppgörelsen. Men detta inte i första hand för att hanteringen bryter mot grundlagen utan för att det missgynnar vissa grupper. Som t ex kvinnor och personer med tunga jobb där förslitningen kommer tidigt. I detta har man helt rätt.

Att Sverige nu inte längre är en reell demokrati utan endast en formell sådan har sannolikt med de senaste årtiondenas rekrytering av politiker att göra.

Jag har tidigare hävdat att en av orsakerna till dagens politiska förfall bl a beror på att begåvningsreserven ej längre söker sig till politiken. Den gör det inte, därför att möjligheterna att förverkliga sig är i dag mycket större inom andra områden än de var under perioden l930-1960-talet.

Jämfört med den tidens politiker är såväl den intellektuella- som bildningsnivån hos dagens politiker i katastrofalt avtagande. Det intellektuella förfallet hos riksdagsledamöterna uppmärksammades av såväl Tage Erlander som Olof Palme. Den förstnämndehar tom skrivit om det i sina memoarer.

Respektlösheten mot Grundlagen är kanske det i dag mest oroväckande.

För att till en del förstå varför begåvningsreserven inte längre attraheras av politiken får vi gå till tidsperioden 1920-60-talet.

Under denna period var möjligheterna för såväl arbetar- som medelklassens barn att söka sig till högre studier mycket små. Därför blev politiken den enda möjligheten för de begåvade från dessa klasser då inga krav på utbildning ställdes. I dag är bilden helt förändrad vad gäller möjligheten till högre studier för barn från arbetar- och lägre medelklass. Politiken får därför nöja sig med medelmåttorna vilket ingen kan undgå att se.

I de båda grupperna fanns en betydande begåvningsreserv såväl bland arbetarklassen som medelklassen i vilken en stor andel också röstade borgerligt. Den enda möjligheten för dessa att slå sig fram i samhället och få utlopp för sin begåvning och utvecklingspotential var att söka sig till politiken. Sannolikt skulle endast ett fåtal i dagens regering eller riksdag platsat i någon av Erlanders ministärer eller dåtidens riksdagar.

Jag är övertygad om att ju högre bildningsnivå och intellekt politikerna besitter, desto mer värnar man om demokratin. Den medelmåttigt begåvade ser endast problem och svårigheter med denna. Trots att flertalet ministrar under Erlander kom från arbetarklassen skulle en mycket stor del kunnat skaffa sig professorskompetens om studiemöjligheter funnits.

Nu menar jag självklart inte att vi generellt behöver politiker med professors kompetens men väl mer begåvade än dagens och inte rekryterade från en självvald grupp där släktskap, vänskapsförhållanden etc och där den fria konkurrensen rörande politiken inte längre existerar för större delen av svenska folket.

(Självklart räcker det inte med en hög IQ utan en framgångsrik individ måste också ha en personlighet som kompletterar intellektet).

Vi ser i dag så gott som dagligen representanter för såväl regering som riksdag, som merendels är födda efter 60-talet inte ens behärskar engelska och vad allmänbildning beträffar är generande okunniga.

Jag skulle kunna här räkna upp ett ganska stort antal såväl regerings- som riksdagsledamöter vilka sannolikt inte ens skulle platsat i dåtidens landstings- och kommunalfullmäktige församlingar.

När vi i dag ser och hör ministrar som inte ens behärskar engelska kan inte detta skyllas på fattigdom och oöverstigliga hinder för kunskapsinhämtning. Ett stort flertal saknar högre utbildning och har tidigt kommit in i politiken via ungdomsförbund och gått vidare till partiet. I dag finns det flera såväl ministrar som riksdagsledamöter, som varken haft ett riktigt arbete eller utbildning innan de blev riksdagsledamöter eller ministrar.

De skiljer sig därmed på ett högst anmärkningsvärt sätt från normalbefolkningen. Detta måste givetvis också ge utslag i praktisk kompetens som att tackla de frågor politiken ställer. En hyfsat begåvad människa ser troligen mer problemen som en utmaning medan däremot en mindre sådan är rädd för dem och skjuter dem på framtiden i stället för att finna lösningar.

Vi har t ex i dag en statsminister som alltid säger; " Detta är oacceptabelt", hundra gånger. Men ändå händer inget!

Självklart är denna utveckling högst oroväckande. Sannolikt kommer inte någon förbättring till stånd om inte kraven på politiker förändras.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

Fd personalchef

Olles förra inlägg (Om förstörelsen av Sverige - brev till Stefan Löfvén) hittar du här.