fredag 24 november 2017

Om samhällets fördärv - Ett bibliskt perspektiv - Gästinlägg

Robin Lundin återkommer här med ännu ett gästinlägg. En ung man som utvecklats  mycket under den tid jag känt honom, vilket bevisas bl.a. genom detta gästinlägg. Över till Robin:

Vi kan nu se hur globalisterna i EU och Sveriges riksdag (för att nämna några) med näbbar och klor gör allt dem förmår för att befästa sin makt genom att anpassa den främst till sig själv. Vi har sett hur yttrandefriheten blivit ifrågasatt, manipulerad och censurerad. 

Sist men inte minst har vi en regering som vansköter landet både ekonomiskt och socialt, vars enda konsekvens på sikt blir att man till varje pris plundrar landet. Men detta är bara toppen på ett stort isberg av världslig ondska, och det skulle ta allt för lång tid i anspråk att gå igenom samtliga företeelser.

Mörkret härskar

"En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn- ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning-och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. 

Mer än så, avslöja dem-vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: "Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa i dig." Efesierbrevet 5:8-14

Det är detta mörker som idag genomsyrar hela vårt samhälle och som även gjorde det då aposteln Paulus nedtecknade dessa ovannämnda bibelord. Så gott som nästan överallt i de politiska intrigerna så är smörjmedlet fanatism, avund, dårskap, illvilja, jävighet, ockultism med mera, vilket sammantaget gestaltas i de maktkamper man som bekant utropar till "jämlikhet och demokratisk frihet" vilket inte är annat än ett enda stort bondfångeri. 

Den moraliska dekadensens fördärv breder ut sig ju längre in i ändens tid vi kommer och vi kan nu se tecken efter tecken på detta i de världspolitiska händelser som nu får världens sista skönhet att på allvar rämna i fasaden. 

Med ständiga hot om kärnvapenkrig och i samklang med ständigt pågående terror, hat, förföljelse, svält, miljöförstöring och övriga mänskliga umbäranden så går det inte längre att förneka det uppenbara, att människan är utom räddning att själv kunna avbryta den negativa spiralen av ondska som styr henne. 

Samma scenario spelas dagligen upp därute som en evig skräckfilm utan avslut. En djävulsk demonisk makt som får människan att bli besatt av synden, leder henne hela tiden bort ifrån Gud. 

Processen inleddes vid syndafallet och kommer pågå till Kristus kommer åter. Detta är vad Bibeln talar om. Jesus avslöjar tydligt för oss vilken taktik Djävulen använder sig av. "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Johannesevangeliet 10:10). Denna tjuv och dess anhang slår Jesus fast är Djävulen. Paulus kallar honom även för "våran tidsålders gudom"  (2:a Korinthierbrevet 4:4).

Vad är Gud?

Gud manifesterar sitt väsen i tre, Fadern, Sonen och den Helige ande. Varför just bara en enda son? Varför använder han en sådan manifestation och inte i till exempel många söner?  

Jo då vi tänker oss alla människoliknande söner stå uppställda på rad med var och en i samma förhållande till sin fader, vad blir då skillnaden mot en son? Ingen alls, förutom att det krånglar till allt, det blir mer logiskt med en son, eftersom du kan plocka bort både rummet och tiden och samtidigt behålla Guds entitet.  Likaså med ett oändligt antal enkronor, så blir saken densamma att vi blir tvingade att ta till ett rum eftersom ett antal enkronor har ju på samma vis ett lika värde men de behöver ändå ett rum för att manifestera sig. 

Eftersom Gud står utanför den linjära tiden så kan han betrakta allt som ett enda nu. Det finns ingen förfluten tid eller framtid. Men däremot finns Gud som en entitet, alltså storhet i sig själv och han manifesterar sig i tre, precis som en kub har tre dimensioner. En tvådimensionell kvadrat utan djup har inget optiskt perspektiv på hur den tredimensionella kuben rumsligt ter sig. Människan är Guds skapelse och vi är därmed hans barn. Varför är då inte allt i världen Gud, även vi?  

Ty om allt vore Gud och även vi själva "allsmäktiga" så skulle vi när våra kroppar dör likt vattendroppar som försvinner för evigt när dom landar i en vattenpöl, även dö en andra död. Vi måste alltså vara fristående från honom men ändå dansa i symbios med honom. Med andra ord vi är en produkt av hans entitet.

Om nu Fadern, Sonen alltid har funnits och alltid kommer att finnas, så vill våra hjärnor  ändå envisas med frågan, men vem kom då först, Sonen eller Fadern, någon måste ju ha kommit före den ena? Om du även lägger två böcker på varandra och tänker dig Fadern, Sonen (bildligt talat), så kommer du automatiskt vilja utröna vilken bok som lades dit först. Eller hur? 

Men då är svaret återigen att tiden inte är linjär och Fadern och Sonen har därför varken något före eller efter att utgå ifrån så därför har de alltid funnits. Människan är ju alltid hänvisad till sin kausala verklighetsuppfattning och att däri försöka tränga bortom för att fullt ut förstå Gud är människan oförmögen till.

I Kristus finns hoppet och räddningen

Jesus syfte däremot är att manifestera Faderns vilja, som är av kärlek och rättfärdighet. Ingen människa eller fallen ängel kan Gud tvinga komma hem till honom, ty de måste av egen fri vilja göra det. Därav bestraffar inte Gud sina vilsna barn för dess synder, de straffar enbart sig själva. 

Detta insåg även Människosonen då han inför korsfästelsens stund sade: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör."

Själva uppståndelsen av Jesus efter korsfästelsen var det som gav människan själslig räddning från evig förtappelse. Synderna blev förlåtna, både retroaktivt och framgent, men det moraliska egenansvaret kopplat till individens fria vilja låg kvar då som innan och nu. 

Skillnaden var här att människan nu fick Helig ande, varför Jesus även sade att det var bättre för oss om han lämnade den här världen en stund (Johannesevangeliet 16:7).  Korsfästelsen får vi aldrig se som ett martyrskap, ty i ett martyrskap döljer sig hämnd och hat, alltså motsatsen till kärlek. Jesu korsfästelse var ett verk av Fadern, en altruistisk handling, där han tog människornas skuld på sig. 

Med andra ord, finns det ändå hopp och räddning för vår värld av idag, Paulus säger i Efesierbrevet 3:20: "Han som verkar i oss med sin kraft (nåd) och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka". Det Paulus åsyftar är Guds nåd, genom nåden finns kraft, vilken ges av Helig ande.

Slutet

Efter syndafallet och efter Jesu försoning genom korset, så inleds ändens tidevarv, alltså tiden i mellan Jesu korsfästelse och hans återkomst. När detta slutet kommer att äga rum är det dåraktigt att försöka sig på att lista ut, allt vi vet är att vi ska va förberedda och att han kommer att komma som en tjuv om natten. 

Jesus nämner även att i slutet av ändens tid kommer många falska profeter att i hans namn framträda och trots detta skall man icke tro dem utan vara på sin vakt. Det är således inte en förlust om Jesu återkomst sker nästa år eller om 350 år, det som är poängen är att han kommer.

Vad som händer vid slutet talar bland annat Uppenbarelseboken om:

"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid." (20:1-3).

Därefter kommer Guds rike att åter råda på jorden så som det från början var tänkt med skapelsen.