lördag 16 februari 2019

Om den auktoritära statens kontroll genom ägarstyrd agendamedia - Gästinlägg

Olle Ljungbeck, 87 år, är tillbaka:

När en stor mediekoncern köper upp en annan mediekoncerns flertalet tidningar och inga röster hörs om detta hot mot yttrande- och åsiktsfriheten är ett sådant samhälle i tydligt förfall och demokratin hotad.  

Yttrandefrihet anses vara en förutsättning för ett demokratiskt statsskick. 

När en stor mediekoncern - Bonniers - köper upp en annan mediekoncerns flertalet tidningar - Mittmedia - och inga röster hörs om detta hot mot yttrande- och åsiktsfriheten är ett sådant samhälle i tydligt förfall och demokratin hotad. 

I en diktatur är det första som händer efter ett maktövertagande att tidningarna ställs under hård kontroll för att så småningom gå över i statlig ägo. De som eventuellt blir kvar i enskilt ägande censureras starkt och  diktaturens åsikter blir de enda som får spridas.

Sådana här transaktioner är tyvärr inget nytt. Sverige präglas åtminstone under de senaste 50 åren av en utveckling där ägarspridningen minskat och ett fåtal numera äger flertalet medier.

Om jag jämför ägarspridningen från min egen barndom och tonår (är 87 år) ingick ett ytterst fåtal tidningar i en koncern, utan varje dagstidning hade sin ägare.

Självklart innebar ett sådant förhållande en större nyansering av åsikter, synpunkter och samhällskritik men också ett starkare värn av demokratin.

Detta har sin motsats i dagens koncerntidningar där ofta en stor del av innehållet är gemensamt i alla. Även sådant som politiska åsikter etc.

I min barndom då fortfarande en stor del av befolkningen levde på "landet" fanns det oftast en socialdemokratisk, en bondeförbunds- och en högertidning i de olika landsdelarna. Gränserna mellan dessa tidningar var tydliga varför de framförallt på ett helt annat sätt än i dag speglade skiljelinjerna i politik och synen på
samhällets utveckling. 

Något jag saknar mycket i dag är de satiriska teckningarna som helt försvunnit i dagens snäll-ism, tycka syndom-ism och godhetssyndrom.

Dessa teckningar var många gånger minst lika påverkande som en skarp tunga. Utifrån detta perspektiv går det inte att förneka att tidningarna blivit torftigare, slätstrukna  med en rädsla för att beskriva och skildra verkligheten som den är. 

Att i dag benämna media som den tredje statsmakten är inte endast osanning utan ett stort skämt.

Jag hade häromdagen en insändare om politikernas lurendrejeri. Hur de lovar mycket men håller nästan intet.

Jag skrev;

Mytomani är en utbredd sjukdom hos politiker. Låt oss slippa konstatera detta när mandatperioden är slut. 

Det kan väl ha varit en liten överdrift att ta alla över en kam. För insändarredaktören var det dock tydligen inte sant utan för magstarkt, ironiskt, förlöjligande mm eftersom denne tog bort meningen.

Om mitt påstående inte är sant för 100 procent av politikerkåren så är den emellertid detta med råge när det rör sig om bl a landets statsminister. 

Jag har roat mig med att studera hur många av sina löften han infriat eller genomfört. Icke genomförda sådana ligger inte långt under 100 procent. Och då menar jag löften av betydelse. 

Självklart innebär tidningsmonopol en fara för demokratin, men självklart  också för andra samhällsviktiga funktioner och uppgifter som upprätthållande av rättsstaten, rättssystemet. Funktioner inom välfärdsstaten som skola, vård och omsorg riskerar självklart att inte bevakas på ett sådant sätt att dessa bibehålles på välfärdsstatens nivå.

Den främsta frågan nu och långt in i framtiden - migrationen/massinvandringen - kan pga av mediernas nästan totala brist på kritik av hur politikerna skött/sköter denna - få förödande konsekvenser. 

Nästan alla som utan att vara, vare sig rasister eller främlingsfientliga men kritiska mot massinvandringen, har stängts ute från i stort sett alla möjligheter att framföra sina åsikter hur riktiga och sanna de än är. 

Detta hade ju aldrig skett om vi haft samma ägarspridning bland medierna som fram till femtio- sextiotalet. 

Att trots att de ingår i tidningsmonopol, stötta många av dessa tidningar med skattepengar kan inte bero på annat än att makten/regeringen funnit att denna symbios gynnar den.

I dag kan man utan att tala osanning påstå att tidningsmonopolet håller usla regeringar om ryggen för egen vinnings skull. Därför borde ingen få äga mer än en tidning.

Med ett sådant förhållande hade Sverige i dag inte accepterat dagligt våld och kriminalitet i form av mord, våldtäkter, bränder av allmän och enskild egendom. En otrygghet för kvinnor/flickor varhelst de befinner sig - på hemväg från arbetet, från bion, i skolan etc etc, som nästan placerat oss i toppen på våldslistan.

Var finns ni alla politiker, "kulturpersonligheter", rättsvårdare etc etc som säger er stå för ett kultiverat, upplyst, demokratiskt samhälle? 

I dag har vi endast en formell demokrati. Sannolikt är en del av orsaken till detta att media har bildat symbios med makten. Träd fram nu ni politiker, "intellektuella", kulturpersonligheter, författare som en gång (det var länge sedan) socialdemokratins pionjärer när de  grundlade världens tryggaste välfärdssamhälle. 

Visa modet att tala klartext till dagens politiker vars målsättning om vi ser det resultat de åstadkommit de sista tjugo åren - istället för att som pionjärerna bygga upp nu håller på att rasera välfärds- och trygghetssamhället. 

Våga visa att den rasering av tryggheten i det svenska samhället är orsakad av importerade individer från kulturer med helt annan värdegrund än vår. Våga stå för och hävda att alla de som lönat oss med våld och otrygghet skall utvisas för alltid.

Ett land där sanningen om samhällets utveckling och politikernas svek mot folket - utan censur - får framföras av enskilda medborgare i medierna är en förutsättning om vi skall kunna tala om ett friskt och demokratiskt sådant. 

Med Bonniers köp av mittmedia har Sverige tagit ett stort steg mot den auktoritära staten där ett av dess redskap är just Medierna!

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle 





1 kommentar:

  1. Desto viktigare blir alternativmedia, såsom denna blogg. Eller papperstidningen Nya Tider

    SvaraRadera