torsdag 2 augusti 2018

Om en kvinna som aldrig får glömmas - Gästinlägg

Ett gripande gästinlägg av Annelie Sjöberg. Elsas grav må vara skymd och glömd, men Elsas, Annelies farmors mors, öde skall aldrig glömmas.

Hur mycket än socialdemokraterna försöker tysta denna del av sin historia skall vi förneka dem detta.

Se denna långfilmslånga dokumentär om socialdemokratins smutsiga historia som de har censurerat från Youtube. Som synes har de inte lyckats då du här kan se filmen.

Här är ytterligare en alternativ länk till filmen på bloggen rosa traktorn. Dessa patetiska totalitära marxister som kallar sig socialdemokrater begriper inte att de redan har förlorat.

Socialdemokraterna är det parti som hjälpte nazisterna mest under andra världskriget. Det parti som stod nationalSOCIALISMEN närmast var och är socialdemokraterna.

Idag arbetar de för att etablera det fjärde riket, en totalitär marxistisk global diktatur. Läs här.

Över till Annelie:

Det här är min farmors mor.

Hon dog 1939 till följd av rasbiologiska experiment.

Jag har läst hennes journaler och satt mig in i historien kring hennes öde. Någon av det mest fruktansvärda jag har läst.

Vidrigt och avskyvärt. Jag avskyr nazism av hela mitt hjärta

Hon begravdes i en massgrav utan att ens få en gravsten. I Sverige. 1939.

På den tiden fanns inte Sverigedemokraterna. Vid den tiden fanns däremot både Socialdemokratiska Arbetarpartiet och Centerpartiet som då hette Bondeförbundet.

Elsa Hyltén föddes 1896 och dog 1939. Hennes far var regementsmusiker vid Östersund. Hon var brorsdotter till Johan Edward Hyltén, mannen som gav upphov till Gnosjöandan och som än idag har ett industrimuseum där man kan studera och beskåda hans livsverk.

Hans entreprenörsanda gav upphov till hundratals småföretag i regionen som numera har blivit en symbol för den företagaranda som har byggt Sverige till det som vi andra har kunnat skörda frukterna av.

Gnosjö ligger mellan Värnamo och Gislaved. Den vägen har jag åkt många gånger och även passat på att stanna vid några tillfällen och besöka Hylténs industrimuseum.

På vägen dit passerar man Annie Lööfs hemtrakter, Maramö.

Det var i Maramö man 2013 samlades inom Alliansen för att dra upp riktlinjer för ett regeringsalternativ för Alliansen inför valet 2014.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/alliansen-p%C3%A5-tr%C3%A4ningsl%C3%A4ger-i-maram%C3%B6-1.511643

Min farmors mor, Elsa Hyltén gifte sig så småningom och fick namnet Granvik och födde två barn. Hon skilde sig därefter men gifte sedermera om sig med direktör från ASEA i Västerås.

Hon var en intellektuell, konstnärligt lagd och känslig kvinna men självständig och en dag ringde hon till sin man på arbetet, grät och berättade att hon inte orkade med den planerade bjudningen med gäster i hemmet.

Mannen svarade då med att se till så att hon blev intagen på mentalsjukhus och anledningen sades vara att hon sannolikt hade spanskt påbrå.

Allt detta finns dokumenterat i hennes journal. Den var sekretessbelagd i 70 år men sedan ett par år tillbaka har jag kopior och har äntligen fått veta lite mer om min farmors mor som var höljt i dunkel och som man inte fick prata om när jag var liten.

Väl inspärrad på Sundby mentalsjukhus i Strängnäs gråter hon och bönar och ber om att få bli utsläppt och komma hem till sina två små barn. Hon försöker göra allt som står i hennes makt för att rymma därifrån och ta sig hem. Hon försöker hoppa ut genom fönstret, stjäla vakternas nycklar, rymma, bönar, ber och gråter.

Hon drogas så småningom ned och utsätts för insulinchocker och proppas full med mediciner som man ännu inte känner till biverkningar av vid den tiden. Allt finns dokumenterat. Knappt två år senare dör hon och den officiella dödsorsaken angavs vara TBC vilket nästan alla dog av vid den tiden vare sig det var sant eller inte.

Hon begravdes i en masskyrkogård utan ceremoni och idag finns inga spår förutom en igenvuxen skogsdunge och där någonstans ligger resterna av en kropp och en kvinna vars historia sannolikt aldrig kommer att berättas.

Idag tänker jag lite extra på min farmors mor. Utan henne hade varken jag eller mina syskon eller kusiner funnits. Inte heller mina barn.

Fuck nazism!

Tack Elsa för att du gav liv till mig och andra, mina släktingar och mina barn. Utan dig hade jag faktiskt inte ens funnits på denna jord <3


2 kommentarer:

  1. Hej Anneli!
    Det är en lika gripande som förfärlig historia du berättar. Det var en mörk tid i Europa och i Sverige på många sätt, och det finns inga ursäkter. Din koppling till SDs film är dock olycklig, eftersom den är lögnaktig. Historiska fakta visa att idéer om raser och rasrenhet fanns i alla partier, och att det rådde enighet bland beslutsfattare kring de beslut som fattades, och som idag ses som bestialiska. I detta avseende ljuger filmskaparna helt avsiktligt. Historiska fakta är nämligen kända.

    Ingen skall behöva uppleva sådan förnedring som din farmors mor gjorde.

    SvaraRadera
  2. Jag beklagar Annelie!
    Jag såg inte att det var någon annan som länkat till SDs film.
    Tag min allvarligt kända ursäkt!
    Med vänlig hälsning
    /Bertil (aka le Petit)

    SvaraRadera