torsdag 8 februari 2018

Om synden; illusion eller verklighet? - Gästinlägg

Som människor består vi av kropp, själ och ande (ande = det som gör oss unika relativt djuren).

Men många av oss är helt vilsna i skapelsen och man skall nog passa sig för att påstå ”så här är det!”

Vår riktiga (äkta) identitet är vår spirituella identitet (den inre mannen - anden). Det är med denna del av oss som kan bli en del av Gudsgestalten om man väljer att motta gåvan den Helige Ande. Då lever Gud bokstavligen i oss.

Köttet (kroppen) är den del av som representerar död och där synden lever och frodas. Ett skal som vi är fast i den tid som kallas en livstid.

Robin Lundin skriver i detta gästinlägg sitt mest filosofiska inlägg någonsin. Jag följer denne unge och mycket intelligente mans andliga utveckling med fascination.

Han har på ett sätt vandrat samma väg som jag. Det började med tro på politiken till insikter vad som är viktigt att fokusera på den korta tid som kallas vår livstid. Vår relation med vår skapare via vår Herre Jesus Kristus.

Gud har fullt klart en plan för Robin och kommer att använda honom som en del av Kristi kropp.

ROBIN LUNDIN·DEN 7 FEBRUARI 2018:

Inom materialismen så påstår man att det inte finns någon synd hos människan. Att synden är en kollektiv vanföreställning som föder denna illusion.

Men samtidigt förnekar man inte att människan har fri vilja, ty det inser man ändock är en förutsättning för att man ska kunna bli “spirituell” eller “upplyst”.

Att människan enligt dess meningsuppbyggnad ändå äger fri vilja, men samtidigt paradoxalt nog kan sitta och förneka synden leder dock inte till någon reflektion ifrån dess sida.

Om det nu är sålunda att vi äger fri vilja men saknar vår syndfulla natur, så är vi även samtidigt helt ansvarsbefriade och då strider det även mot alla tingens ordning att vi ska kunna välja mellan gott och ont. Men något inom de flesta av oss säger oss likväl att det goda vi vill göra, det gör vi inte, och det onda vi inte vill göra, det gör vi, (för att låna ett uttryck av aposteln Paulus) vilket leder till eftertänksamhet.

Om ingen synd finns och därmed frånvaron av valmöjligheten, så är allt vi upplever relativt.

Det blir alltså en klar motsägelse i argumentet att fri vilja föder frånvaron av synd. Materialismen vill säkert ha en materiell förklaring på det ondas problem men nöjer sig med att hänvisa till genetiken och miljön, samtidigt som den utesluter möjligheten för att dessa kan stå i begrepp med metafysiken.

En moralisk valmöjlighet mellan det goda och det onda borde ju dock vara en förutsättning för att hennes fria vilja ska äga autonom status. Men om det nu är omöjligt att välja mellan det goda och det onda enligt dess "relativitetslära" så finns ingen synd och därmed har människan inget annat val än att följa sin förprogrammerade anvisning. Och då spelar det ingen roll, vilka "synder" hon begår, om det så är rån, mord eller våldtäkt. Ingenting får några konsekvenser, allt är meningslöst.

Att man är så förvirrad så att man motsäger sig själv är talande för att det onda ligger och lurpassar på dess tankeliv och förklarar även varför man ramlar i fällan.

Vi kan statuera ett exempel. Vi tänker oss en materialist med fri vilja, men utan moral eller synd. En man är otrogen mot sin fru och han gör det dessutom helt öppet gentemot henne. Hon blir ledsen och han förmanar henne till att acceptera situationen och lägga band på sin sorg så att hans beteende kan ursäktas. Och enligt "relativitetsläran" leder det även till slutsatsen att hon snarare är skyldig att acceptera sin mans överträdelse eftersom hans handlande ändå inte kan mätas i någon giltig vågskål.
Detta ogenomtänkta synsätt är idag allmänt förhärskande inom dagens samhälle.

I 2:a Korinthierbrevet av Paulus kapitel 12, skriver han bland annat:

Och för de väldiga uppenbarelsers skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte skall bli högfärdig. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver.

Och det stämmer på girighetens härförare inom såväl politik som det ekonomiska systemet, dessa har inte tagit till sig Guds nåd, alltså har de bara taggen, som de lever fullt ut rakt igenom.

Och därför kan de heller inte förvalta sin makt väl, vilket inte sällan leder till missbruk.

De liksom vi har alla vår syndfulla natur och makten är i grunden inte själva orsaken, utan det är utövaren av själva makten som istället avslöjar den syndfulla människans sanna natur. Det säger sig självt att materialismen är den förhärskande dogmen i samtliga politiska ideologier av idag.

Detta är även något som präglar vår tid vi lever i nu som aposteln Paulus underrättar oss om i det 2:a Timotheosbrevet 3:1-5:

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!

Det borde vara uppenbart att dagens samhälle är fullständigt marinerat i Paulus 2000 år gamla förutsägelser om vår tid. Framförallt märker vi det i globalismens politiska korrekthet, som är Sveriges ersättningsteologi på bekostnad av Kristus.

Alla människor påstås ha samma värde, men få beaktar detta värde och många glömmer att det inneboende värdet i den inre människan inte kan mätas i Guds frånvaro.

Vi har ofta lättast att tänka oss Gud som passiv och maktlös inför världens olika händelser och inte minst har humanismens filosofi fått oss att tro att om allt i världen bara vore absolut totalt jämlikt rent materiellt så skulle vi alla sluta jämra oss över vårt elände.

Men en sådan slutsats är inkonsekvent i den bemärkelsen att människan själv då bortser ifrån sin syndfulla natur, vilket gör att även om allt vore materiellt jämlikt skulle vi ändå drabbas av avundsjuka och vilja ha mer än vår nästa.

Detta leder till att humanismens dogm om jämlikhet är falsk eftersom den ser människan som god och ren i grunden, men tillfälligt blockerad av kollektiva snedsteg.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar