onsdag 31 maj 2017

Om yttrandefrihetens baksida

Jag skrev här om min situation där jag blivit anmäld till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

Då när jag skrev detta hade jag inte få se anmälan, utan först idag fick jag den delgiven.

Idag blev jag delgiven ett dokument med titeln "Underrättelse om tilltänkt avskedande" underskrivet av Carin Bratt, vice ordförande i Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

Jag har rätt till överläggning med arbetsgivaren om det tilltänkta avskedandet meddelas också i dokumentet och därför är nu Officersförbundet inkopplat i mitt fall.

Beskrivning av händelse som utgör grund för anmälan är följande (skriven av Anders Persson, Chef Luftstridsskolan):

Mikael Hagenbo anmäls för att han dömts för misshandel i Uppsala tingsrätt den 16 mars 2017. Domen har vunnit laga kraft. Hagenbo har även via sin blogg och på sociala medier bland annat uttryckt rasistiska åsikter. Händelserna strider mot Försvarsmaktens värdegrund och jag ser allvarligt på det inträffade. Mikael Hagenbo torde härigenom ha gjort sig skyldig till tjänsteförseelser som inte är ringa. Frågan om disciplinansvar bör prövas av FPAN.

Jag fick också idag reda på att, citat: Hagenbo placerades vid LSS med anledning av beslut från HKV/MUST. Han får inte tjänstgöra i säkerhetsskyddad befattning.

Detta har ingen berättat för mig utan jag levde i tron att jag placerades på LSS i enlighet med mina egna önskemål om att slippa pendla till Stockholm.

Den story jag har blivit delgiven handlar om att jag påstås ha alkoholproblem (trots att jag är helnykterist sedan 6 månader tillbaka) och därför befann mig i en s.k. "Rehabutredning" vars resultat har bevisat i många provtagningar att jag är det jag säger vara, helnykterist.

Jag upprepar inte allt jag tidigare skrivit om detta utan hänvisar till länk till tidigare inlägg i textens inledning.

Jag anser fortfarande att jag är oskyldig till misshandel då för mig misshandel är uppsåt att skada vilket jag aldrig har haft.

Skulden till samhället är i alla fall betald, något jag skrev om här och att någon inte kan bli straffad två gånger för samma brott följer av principen ne bis in idem.

Denna regel finns i det sjunde tilläggsprotokollet artikel 4.1 i Europakonventionen (EKMR).

Regeln innebär att om en person har blivit lagförd för ett brott, och då blivit frikänd eller dömd för brottet, så får denna person inte lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång för samma gärning.

Enligt regeringsformen 2 kap. 19 § så gäller EKMR som svensk lag vilket innebär att principen om ne bis in idem även gäller i Sverige. Skulle jag bli avskedad för ett brott som jag redan har sonat så skulle jag alltså straffas två gånger av staten då min arbetsgivare är staten.

När dissidenter.com skrev om mitt fall så gjorde man en parallell med George Orwells bok 1984. Ni kan läsa dissidenters artikel här.

Mitt fall är bara ett fall av många och utfallet får väl visa om Sverige helt har övergivit grundlagen eller inte.

Annelie Sjöberg har jag skrivit om tidigare och är ett parallellfall (ett av många) till mig. Den alternativa nyhetssidan megafonerna har intervjuat henne. Lyssna på intervjun nedan.

Bechir Rabani på Megafonerna skriver i videons inledning:

Sedan vi startade upp Megafonerna har vi lätt in flera tips om personer som blivit av med sina jobb på grund av att de har han "fel' åsikter, eller snarare för att de haft en åsikt som avviker från den som delas av etablerad mainstream-media. Gemensamt för dessa personer är att de av denna mainstream-medla blivit brännmärkta som "högerextrema". 

Ett ord som idag är så inprogrammerat i oss alla att så fort vi hör ordet får vi panik i hela kroppen och tappar all form av rationellt tänkande. Man tar därefter avstånd från "den högerextrema" personen i fråga och det är så media och dess allianser vinner mer mark. Det är exakt så här som de begränsar yttrandefriheten.  

När Megafonerna fördjupade sig i detta ämne insåg vi hur illa det verkligen är ställt. Hur media, politiker och facken tillsammans genom svågerpolitik kväver ut den som tycker fel. 
De spelar på argumenten 'rätt värdegrund" och allas "lika värde" och kan på så sätt utöva åsiktsförtryck på en sätt som skrämmer medborgarna i Sverige till att yttra sig så som de vill. 

Svenskarna ar idag rädda att tycka och tänka som de vill.  Den vänsterorienterade samhällsstrukturen har genom mobbning och åsiktsförtryck kört över medborgarnas demokratiska rätt till att yttra sig. 

Detta har resulterat i att Sverige liknar mer och mer de länder som många av oss invandrare flydde från. l våra hemländer försvinner man spårlöst om man har fel åsikt eller för att man kritiserar regeringen och dess hantlangare.

I Sverige blir man uthängd och skrämd till tystnad genom media och deras allianser. Blir nästa steg i processen att oliktänkande försvinner spårlöst och är det ett samhälle som vi verkligen vill sträva efter?  

Megafonerna kan inte stå och se på medan Sveriges grundlagar manipuleras bakom ryggen på befolkningen. Vi har fått många tips och kommer därför dela upp olika fall över olika avsnitt. Detta for att ge varje fall lika mycket uppmärksamhet och för att inte avsnitten ska bli för långa.  

Bechir Rabani

Bechir skriver om videon:

Hör på Annelies historia, om hur hon fick sitt liv slaget i spillror p.g.a. att hon som medborgare i Sverige använde sin fulla rätt till sin demokratiska åsikt. En skrämmande syn på landets utveckling.

Hur förtrycka-argumentet "rätt värdegrund", tycks stå över de svenska grundlagarna. Nya lagar, som enbart gynnar de som har "rätt åsikt". Hur detta system belönar de mest vidriga personlighetsstörningarna i vårt samhälle. 

Där de som kör över sina medmänniskor hyllas, samtidigt som man spottar på dem som verkligen genuint bryr sig.

Reportaget är ca 50 min långt. Ja, jag vet att man ska hålla videos korta för att inte tappa tittarens intresse. Men jag vägrar att klippa bort en människas kamp, enbart för att vi är för lata och självupptagna för att bry oss. 

Det är värt varenda minut och det kommer att ge er en tankeställare. 

Hon är värd det, då hon stod upp och offrade för Sverige.





En Facebookvän som heter Annika Grahn Charmolu kommenterar denna video på detta sätt:

Sverige har numera yttrande- och åsiktsförbud. Många trakasseras och förlorar sina arbeten. (Utöver vänner och familj.)

Åsikter är farliga för det bräckliga mångkulturella bygget Sverige.

"Värdegrund" som ord och begrepp är Orwelliskt. Ordet kan associeras till något grundläggande, tryggt bärande och stabilt genom "-grund". "Värde" har via medias hållning och framställning laddat det med normkritisk hållning, liberalt och vänster.

Det ger att de som inte bekänner sig till värdegrunden anses ägna sig åt samhällsomstörtande verksamhet och som raserar demokratin och dess grundläggande idéer om mänskliga rättigheter.

Värdegrunden blir ett diktat där människor enkom kan uttrycka sig i linje med denna värdegrund. 

Begreppet är alltså en paradox. Det värdegrunden säger sig stå upp för är egentligen det den slår ner.

Värdegrunden, d.v.s. den politiska korrekthetens kontrollverktyg, är den som raserar grunden för det demokratiska samhället.

Faktum är att många svenskar har rätt att söka politisk asyl och att beviljas ett sådant i annat land utifrån FN's konventions skrivning av villkor för detta. Så mycket är det bevänt med den humanitära stormakten Sverige. Tragiskt. Sverige är därmed numera en fascistisk stat.

Uppdatering: Annelie själv skriver på Facebook 2017-06-13:

I Aktuellt igår fanns ett inslag där man diskuterade svenskarnas sjunkande förtroende för media. I inslaget nämns också Folkets Demonstration och en kvinna intervjuas och berättar att hennes förtroende för svensk media dog i samband med att hon deltog som besökare vid demonstrationen 30/1 förra året 

För min egen del dog mitt förtroende för svensk media eller fick sig åtminstone en ordentlig törn vid samma tidpunkt eller närmare bestämt den 31/1 2016. 

Det var dagen efter demonstrationen som jag själv deltagit i och där jag nästan som i chock såg det ena nyhetsreportaget efter det andra där det rapporterades om högerextremister, nazister och människor som oprovocerat gav sig på människor med annan hudfärg och annan etnisk bakgrund än svensk och slog ned dem och det ena med det tredje.

Jag trodde inte mina ögon. Jag hade ju själv varit på plats, sett och upplevt, träffat och pratat med människor och själv deltagit i egenskap av talare.

Vad jag såg på plats var några hundra människor, helt vanliga människor, arbetare, pensionärer mm som deltog i demonstrationen och lyssnade på talen som hölls. 

Alla stod lugnt och stilla och lyssnade och ingen betedde sig aggressivt på något sätt. 

Runt om oss hade polisen byggt upp som en skyddsmur bestående av ett 15-tal piketbussar som skyddade oss mot en skrikande och skränande mobb i form av motdemonstranter som betedde sig synnerligen aggressivt, skrek glåpord och gjorde allt för att störa demonstrationen. 

Utöver det fanns polishelikoptrar, ridande poliser och civila poliser vars främsta syfte var att skydda demonstranter och talare mot denna skränande och aggressiva mobb och se till att allt gick lugnt till. Det var uppskattningsvis flera hundra poliser, fler än jag någonsin sett samtidigt under hela min livstid. Inte ens den gången när jag såg Arafat utanför ett hotell i Paris var detta i närheten.

Ingenstans rapporterade media inifrån själva demonstrationen. Inga besökare eller demonstranter intervjuades. Man talade inte med någon av vare sig arrangörerna eller talarna. Inget av talen refererades eller ens nämndes vad de handlade om.

Några dagar senare blev jag tillfrågad om att ställa upp i Opinion Live för att där förklara min medverkan i demonstrationen men finner mig då i direktsändning sittandes på de anklagades bänk och får då svara på frågor om varför jag befann mig eventuellt på ungefär samma plats som några andra med tvivelaktig karaktär som jag inte ens sett och som sannolikt befann sig utanför själva demonstrationen, varför några personer kanske hade gjort något dumt kvällen innan på en tunnelbanestation jag aldrig ens varit på eller varför jag var med i den och den FB-gruppen samt vad tydligen någon annan hade sagt vid ett helt annat tillfälle som jag inte ens hade en aning om och än mindre visste vad det handlade om.

Men det som absolut fick mitt förtroende för svensk media att sjunka till mer eller mindre noll var den artikel som publicerades på Expressens debattsida den 31/1, dvs dagen efter demonstration och signerad Mona Sahlin, dåvarande nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Där pekas vi som deltog i demonstrationen ut som "drivna extremister, nazister och som män som hatar kvinnor och invandrare. Det påstås att vi "gillar våld och hatar demokrati och att vi är "fega uslingar".



Av alla smått absurda och helt osannolika saker jag varit med om under min livstid tar detta absolut priset. Att bli kallad extremist, nazist, feg usling och kvinnohatare av nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism när jag kritiserar regeringen och en feminism som jag anser fokuserar på fullkomligt nonsensfrågor och helt och hållet missar de faktiska orättvisor som drabbar vissa grupper av kvinnor i Sverige, är nog tveklöst det sjukaste jag någonsin varit med om. 

På Expressen debattsida. 

Av den person som utsetts till att leda arbetet mot terrorism och extremism. Jag som har vuxit upp med arbetarklassbakgrund och röstat på (S) under större delen av mitt röstberättigade liv.

Fullkomligt sanslöst och ofattbart!

Vad är väl terrorattentat, lastbilar som kör in i folkmassor och dödar helt oskyldiga människor, handgranater som kastas mot folk, stenkastning mot blåljuspersonal och mordbränder i jämförelse med en lokalpolitiker och ersättare i en obetydlig nämnd i en liten kommun långt ifrån Stockholm och en brokig skara människor som vill framföra sin kritik mot regeringens politik?

Visserligen tar jag inte åt mig och känner mig inte träffad. Jag är inte högerextremist och inte heller rasist eller nazist. Jag är inte man och jag hatar inte kvinnor eller invandrare. Feg är jag definitivt inte.

Om Mona Sahlin tycker att jag är en usling får stå för henne. Jag avstår från att öppet skriva mitt omdöme om henne eller hur jag skulle beskriva henne efter att ha läst hennes artikel.

Ca en vecka senare blev jag kallad till möte med mina chefer och blev meddelad att jag var arbetsbefriad och skulle vara hemma i avvaktan på överläggning mellan fack och arbetsgivare. Därefter blev jag kallad till ett möte där jag fick två val: Säga upp mig frivilligt eller ställa in mig på att jag hade något ännu mer obehagligt att vänta. Jag "valde" det första alternativet. Jag fick två dagar på mig att bestämma mig, lördag och söndag.

PS! Ett tips i all välmening till Jan Helin som inte riktigt verkar förstå varför människors förtroende för media minskar. Medias uppgift är att förse människor med neutral och objektiv nyhetsrapportering. För opinionsjournalistik på politiskt färgade ledarsidor bör argumentationen vara saklig och inte handla om personangrepp utan om de faktiska sakförhållanden som man vill lyfta fram och debattera. Vidare är det medias roll att granska makthavare åt folket. Inte tvärtom, dvs granska folket åt makthavarna. DS!

Länk till inslaget i Aktuellt (börjar ca 22 minuter in i sändningen):

https://www.svtplay.se/video/14045880/aktuellt/aktuellt-12-jun-21-00-1?start=auto&tab=senaste

Länk till mitt tal på Folkets Demonstration 30/1 2016:

https://www.youtube.com/watch?v=1g5xVxzBpY8

Länk till Opinion Live:

https://www.youtube.com/watch?v=AojcbnVAN9g

Länk till Mona Sahlins debattartikel i Expressen 31/1 2016:

http://www.expressen.se/debatt/ideologiskt-drivna-extremister--inget-annat/

Därmed lämnar jag fallet Annelie Sjöberg och knyter ihop säcken i detta inlägg. Jag lägger in en länk här till mitt eget blogginlägg om den aktuella demonstrationen från 2016-01-30.

De som känner mig, Mikael Hagenbo, och har följt mig genom åren, vet att jag varken är högerextrem eller rasist. I själva verket har jag lämnat nationell politik bakom mig då jag anser att det är försent med politik då vi lever i den yttersta tiden som det står om i Bibeln.

Svensk politik inklusive höger-vänsterskalan intresserar mig helt enkelt inte längre. Det enda som kan förändra Sverige är en kristen väckelse präglad av kärlek och förlåtelse. Av denna anledning ber jag ofta för riksdag och regering.

Jag arbetar idag helt och hållet med min egen andliga utveckling och med att bygga min nya kristna identitet baserad på kärlek och förlåtelse som Gud gav oss genom sin son Jesus Kristus.

Mina viktiga kontakter idag är inte politiska utan jag bygger istället nätverk med andra kristna och frälsta människor både nationellt och internationellt.

Mitt fall är extra intressant inte bara för mig utan även för Försvarsmakten.

Hur utfallet blir kommer att visa om Försvarsmakten lever upp till sin egen värdegrund och sin egen uppförandekod, eller inte, samt om man verkligen vill göra det som jag vill göra, försvara demokratin och försvara varje medborgares rätt att tycka och yttra sig fritt.

Att jag som samhällsengagerad bloggare har ett högt symbolvärde som "hög officer" - som media kallar mig, har jag förstått. Media förstår inte att jag skriver min blogg som privatperson, och har grundlagsskyddad rätt att göra så, vilket är tydligt uttryckt i varje blogginläggs inledning.

Jag har hela tiden varit medveten om riskerna med mitt skrivande i det politiskt korrekta Sverige men jag har sett det som min skyldighet då vi i Sverige inte har någon media som granskar makten utan bara enskilda som jag och Annelie. Det har varit mitt sätt att försvara kärnvärdena i regeringsformen. Mitt sätt att leva upp till soldatedens innebörd

Mitt rättesnöre är svensk grundlag, framför allt regeringsformen. Riksdagen skriver på sin hemsida:

Grundlagarna skyddar vår demokrati. De innehåller reglerna för Sveriges statsskick och är enkelt uttryckt samhällets spelregler. Grundlagarna har därför en speciell ställning i samhället.
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. 

Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dessutom finns riksdagsordningen – ett mellanting mellan grundlag och lag.

Grundlagarna står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det står i regeringsformen – den grundlag som utgör grunden för vår demokrati. Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna ska ha och hur den offentliga makten ska fördelas.

Den första regeringsformen utfärdades 1634. Men ända sedan mitten av 1300-talet har det funnits skrivna regler för hur Sverige ska styras. Då tillkom Magnus Erikssons landslag Kungabalken.

Parlamentarismen, att regeringen styr med stöd av parlamentet, riksdagen, började användas efter första världskriget. Men den skrevs in i denna grundlag först 1969.

Kungens makt har successivt minskat genom åren. När den nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1974 blev kungen utan politisk makt och fick enbart symboliska uppgifter.


Regeringsformen innehåller 15 kapitel.

Under kapitlet "yttrandefrihetsgrundlagen" skriver riksdagen:

I Sverige har du rätt att tycka och säga nästan vad du vill. Du har rätt att uttrycka dig i radio, i tv och på webben. I yttrandefrihetsgrundlagen står det om dessa rättigheter. Där står också vad du inte får göra, till exempel förtala eller kränka en annan person.

Yttrandefrihetsgrundlagen från 1991 är vår yngsta grundlag och har stora likheter med tryckfrihetsförordningen.

Lagen har vuxit fram i takt med att nya medier har utvecklats. Förmedlas något som kan ses som hets mot folkgrupp eller om det visas filmer med inslag av sexuellt våld kan det räknas som brott mot yttrandefrihetsgrundlagen. Det gäller också om vi skadar staten och samhället genom att publicera något som innebär landsförräderi eller spioneri.

Radio, tv, film och nya medier

Yttrandefrihetsgrundlagen gäller för radio, tv, film, ljud- och bildupptagningar, video och cd-skivor samt webbplatser och bloggar som har ett journalistiskt syfte. Du kan ansöka om ett utgivningsbevis som ger din webbplats grundlagsskydd om webbplatsen har en ansvarig utgivare. Det innebär att inte bara massmedieföretag kan grundlagsskyddas utan även organisationer och privatpersoner. Utan en ansvarig utgivare gäller vanlig lagstiftning.

Webbplatser som innehåller exempelvis diskussionsforum och gästböcker omfattas inte av yttrandefrihetsgrundlagen eftersom de kan ändras av andra än redaktionen. Om varje inlägg godkänns av redaktionen innan det publiceras är det däremot möjligt att få utgivningsbevis.

Ingen censur

Myndigheterna får inte granska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten. Statens medieråd sätter fortfarande en åldersgräns för barn och ungdomar.

Jag mår trots allt bra, för jag har som en Guds man Honom på min sida. Den trygghet i livet som man har som frälst förstår man inte om man inte själv har upplevt mötet med Jesus. Som det är uttryckt i 1:a Johannesbrevet 4:18:

I fullkomlig kärlek finns det inte plats för ångest eller rädsla. De drivs undan av kärleken. Om vi fortfarande är rädda och osäkra har vi inte fullt förtroende för den som älskar.

Jag ber därför för ledamöterna i FPAN att man de skall ta tillfället i akt tjäna de kristna värderingarna (som är mina) och fatta ett beslut som vare sig inte skadar mig eller Försvarsmakten som demokratins yttersta försvarare. Ett beslut i Jesus Kristus anda och som följer regeringsformen.

Den 21:e juni vet jag hur det gick och kommer att skriva om det här. Jag inbjuder alternativ media, som megafonerna, att intervjua mig. Journalister från mainstreammedia göre sig icke besvär utan hänvisas till min blogg.

Slutligen, det är inte mainstreammedia som styr Sverige även om de gärna vill tro det, utan lagar och förordningar. Nu har Försvarsmakten chansen att visa att man lever som man lär. Låt oss se om de väljer att göra detta.

Själv vill jag bara börja jobba i Försvarsmakten, eller Försvarshögskolan, igen. Jag är övertygad om att min arbetsgivare sedan 35 år kommer att fatta ett klokt beslut som varken skadar mig eller Försvarsmakten. Min förra arbetsgivare Försvarshögskolan ansåg att jag fick skriva vad jag ville så länge det inte var olagligt. Så rätt de har. Jag är övertygad om att Försvarsmakten förstår detta också.

Land skall med lag byggas (kung Karl XV).

Uppdatering 2017-07-31

Idag har jag blivit formellt delgiven att jag är uppsagd från Försvarsmakten. Resultatet av FPAN beslut blev alltså uppsägning, inte avsked. Givet 6 månaders uppsägningstid har jag alltså 6 månader på mig att hitta ett nytt jobb innan lönen försvinner.

Enligt FPAN fanns det inga sakskäl till uppsägning baserat på skrivningarna om "värdegrund" i anmälan som citeras längst upp i detta inlägg. Dessa anklagelser kunde inte styrkas ansåg FPAN och är därför avskrivna.

Beslutet är ett strikt formellt beslut baserat på domen om misshandel som jag skrivit om tidigare bl.a. här.

Det är alltså strikt domen om misshandel FPAN går på. Kraven på en officer är mycket hårdare än på en polis. Man måste vara helt fläckfri. Det behövs inte som polis.

Man tar alltså inte hänsyn till att jag har ett nytt liv som frälst helnykter nygift kristen nu. Jag har redan betalat skulden till samhället men måste nu betala igen. Jag skrev om detta här.

Men, jag har Jesus och min hustru i ryggen så jag är vid gott mod.

Jag hoppas hitta en arbetsgivare i Sverige eller i Lettland (eller något annat land) som har nytta av en person som jag och med de egenskaper som jag har.

Jag är öppen för det mesta där mina styrkor som analytisk, duktig på att planera, skriva och tala och mycket drivande kan få blomma ut. Jag gör gärna något helt nytt som inte har med försvar att göra.

Mina erfarenheter från Försvarsmakten och Försvarshögskolan (som lärare, kursansvarig, studierektor på avancerad nivå) säger mig att dessa borde vara gångbara även civilt så jag är vid gott mod.

Mina gedigna kunskaper inom kursplanering och kursgenomförande av kurser inom bl.a. cyber- och informationssäkerhetsområdet torde också vara värdefulla för någon arbetsgivare i Sverige eller utomlands.

Från Försvarsmakten har jag 7 års internationellt arbete med drivandet av utveckling av arkitekturramverk för Enterprise Architecture (EA) i ryggen vilket också torde vara intressant för någon arbetsgivare. Länk här, här och här.

Min fru och jag är helt öppna att flytta utomlands då vi bygger ett nytt liv tillsammans förutsättningslöst. Det finns ingen fruktan i vårt liv, bara kärlek.