fredag 15 december 2017

Om en svensk hjälte - Bechir Rabani

Allt som sker, sker av en anledning. Livet tar sig märkliga vägar i mellan åt. Saker man planerat för blir inte alls som man tänkt sig och tvärtom. Vi har alla ena foten i graven som det är och livet borde vara fullt av glädje och kärlek. Det är väldigt enkelt att fastna i ett hamsterhjul av rutiner. Dagarna flyger förbi och man hänger knappt med. Tryggheten i vardagen är ibland ett hinder i sig... Den kan hindra oss från att våga, att prova nytt, att tänka nytt, vi blir vårt eget fängelse. Isolerade i våra mentala boxar letar vi fel hos andra. Dom är si och dom är så, vi är inte dom och dom är inte vi.. Och då vi är vi och dom är dom så hör vi inte ihop..

Vi har ena foten i graven som det är.. När tiden är inne så spelar varken vi eller dom någon roll längre, livets gång tar inte hänsyn till vi eller dom.. När tiden är inne finns det bara ett vi. Vi som levde och vi som dog..

Bless us.. 🙏🏾

Så här skrev Bechir Rabanis yngre bror, Mommo, på Facebook torsdagen den 14/12 kl 00:04, alltså dagen innan Bechir avled.

Klockan 19:40 ca den 15/12 skriver Mommo:

Vi har idag som många redan vet hastigt förlorat min bror, han lämnar ett enormt tomrum bakom. Vår värld har vänts upp och ner och just nu försöker vi bara ta oss igenom timme för timme. Vi är överväldiga över all den kärlek som många visat oss idag. Bechir var min storebror, en person som alltid gick sin egen väg och som alltid fanns där för dom han brydde sig om. Jag älskar dig min bror nu och för alltid!!

Jag har fått väldigt många telefonsamtal, sms och meddelande här, jag har läst dom alla och blir verkligen rörd för den kärleken ni ger oss och framför allt min bror. Jag har tyvärr inte hunnit svara på något än.

Jag vill också be er att inte spekulera öppet på nätet kring vad som hände eller inte hände, vi vet i nu läget att Bechir föll ihop i natt och vad som ligger bakom vet vi inte.

Vi har en tung tid framöver och vill fokusera på att stötta varandra igenom den.

Tack..

Jag ber därför alla att respektera familjens önskemål att inte spekulera i Bechirs hastiga bortgång. Familjen har det tillräckligt svårt ändå.

Bechir kom in i mitt liv våren 2016. Den "brune mannen" (i den rosa undertröjan) som han skämtsamt kallade sig själv i våra dialoger på Facebook, blev snabbt en person för mig som jag fick enormt stor respekt för.

Denna artikel från mars 2016 håller än, och hans analys är knivskarp. Han resonerade i denna artikel om hur den så kallade ”antirasismen” används för att få svenskar att nedvärdera det egna landet och bereda vägen för globalisternas agenda.

Han menade att indoktrineringen har gått så långt att många svenskar har blivit hjärntvättade till att skänka bort sitt eget land.

Kombinationen stort hjärta, extrem empatisk förmåga, extremt rättspatos och en mycket skön humor var helt oemotståndligt. Han blev den "brune mannen" för mig och vi brukade skämta om detta med varandra. Vi fann att vi båda älskade sanningen lika mycket som vi avskydde lögnerna från etablissemanget.

Bechir hade en sällsynt smörjelse, att kunna skriva skarpt, men ändå med humor, finess och värme.

Hans engagemang och kärlek för utsatta i samhället visste inga gränser. Facebookgruppen "WGM (White Girls Matter)" växte snabbt till en stor grupp på Facebook. Gruppen fokuserade på att belysa ödet för alla de kvinnor/flickor som våldtas i Sverige varje dag av migranter. Det var ingen tvekan om vilken sida Bechir stod på.

Politikerna stod på förövarnas sida, men Bechir, hans kärlek och sympati var enbart för de utsatta flickorna/kvinnorna.

Bechirs enorma engagemang för Sverige och svenskarna växte ytterligare hos den syrianske palestiniern Bechir. Han tog initiativet till medborgarjournalistgruppen megafonerna som hade som mål att släppa fram och skydda visselblåsare, granska den politiska adeln och mainstreammedias ondskefulla journalister som tillsammans byggt upp ett nät av lögner som de matar svenskarna med dagligen.

För mig väckte hans engagemang för Sverige många tankar. Jag blev övertygad om att hoppet för Sverige fanns just hos svenska invandrare som Bechir som själva har en referens och vet hur lätt det är att förlora friheten i en totalitär stat som Sverige är på väg mot med stormsteg.

Etniska svenskar är allt för hjärntvättade av media och indoktrinerade i socialism för att se vartåt Sverige är på väg var min slutsats. Därför är personer, med invandrarbakgrund, så viktiga för Sverige. Svensken är för mentalt förstörd för att kunna rädda sig själv i många fall.

Nyheten om Bechirs bortgång drabbade mig på samma sätt som alla andra idag. Första tanken, det är inte sant, detta är ett elakt rykte från vänstern bara. Jag hade precis läst Bechirs sista post på VK och därför var nyheten helt overklig för mig.

Min brune broder, vi pratade om att träffas någon gång. Så blev det tyvärr inte och nu har jag liksom många andra tvingats att acceptera att vi förlorat dig.

Det var en ära att få lära känna dig även om vi aldrig fick träffas fysiskt. De facto kommer jag inte just nu på någon annan svensk som jag har sån respekt för som dig. Den respekten försvann inte med din bortgång, utan den kommer att leva kvar inom mig liksom minnet av dig; en riktig svensk, brun som en papparkaksgubbe.

Nedan är länkar till gästinlägg som Bechir gjorde på min blogg:

Om globalisternas fördumning av befolkningen.
Om ett avtrubbat folk.
Om hederskultur och hyckleri.
Om NATO-samarbete.
Om mer om globalistagendan och TTIP.
Om den givmilda äppelskrutten.
Om hur vi indoktrineras att hata oss själva.

Dessa gästinlägg får bli en del av Bechirs efterlämnade kvarlåtenskap på Internet. Läs dem och reflektera över hans budskap och hur han framför det. Samtliga inlägg är texter han skrev på Facebook i ett av de Facebookkonton som Fascistbook raderade. Men i denna blogg lever de vidare.

Jag avslutar med att släppa in Stefan Torssell, en annan känd gästkrönikör på min blogg:

Bechir Rabani har avlidit. Jag trodde inte det var sant. Han har arabisk bakgrund. Några gånger har han och jag haft skriftlig kontakt med varandra. Vi var djupt oeniga om synen på Israel, men det var inget som hindrade oss från en ömsesidig respekt av varandra.

Bechir Rabani var en inspirerande och kämpande patriot för Sverige. Han gjorde sig mest känd när han återgäldade den oförskämda journalistkåren med deras egna metoder.

Expressen och Aftonbladet hade haft kontakt med kriminella organisationer för att få fram namn och adresser till vanliga hederliga och anständiga medborgare i Sverige som har givit sin åsikt till känna om vanskötseln av riket.

Tidningarnas reportrar har sedan besökt medborgarna i deras hem och filmat dem. De beskylldes för allehanda skymfligheter.

Bechir Rabani gjorde motsvarande mot tidningarnas reportrar. Han ville fråga dem varför de agerade som de gjorde. En student filmade händelsen.

Sanna Hill på Nya Tider stod på avstånd och skrev ett reportage för tidningen.

Hela mediasverige anklagade Bechir Rabani och Nya Tider för förföljelse och påstod att de försökte tysta journalisterna.

Att intervjua någon kan knappast vara ett försök att tysta.
Tvärtom

Journalisternas skrän blev en förevändning för att stoppa Nya Tider från att delta på Bokmässan 2018, och ...
... nu är Bechir Rabani död.

Etablissemangets skymfligheter mot dem som inte accepterar vanskötseln av riket har blivit så många och grova att rättssystemet har en absolut skyldighet att säkerställa en fullständigt korrekt medicinsk beskrivning av dödsorsaken med absolut öppenhet.

Medias mångåriga och högljudda förföljelse av Bechir Rabani och den efterföljande tystnaden efter hans död är talande.

Vila i frid broder.


Du var 33 år när du gick bort. Samma ålder som vår Herre Jesus Kristus konstaterar jag. Jesus är världens förste och störste dissident. Han offrade sig för mänskligheten och dog inte förgäves utan för vår skull, och ditt offer för Sverige skall heller aldrig glömmas.

Vi som varit utsatta för mediadrev vet vad du fick gå igenom. För att inte tala om all tid du lade ner för att stå upp för ett hunsat och förtryckt folk som saknar förmåga att stå upp för sig själva.

Många står nu beredda att ta över din stafettpinne. Som Newsvoice skriver här. Nu skall vi skaka fram 100 nya i samma anda. Det behövs 100 stycken, för att hitta någon ny som du är nog omöjligt.

Nedan är de sista programmen som Bechir gjorde. Ett granskande reportage om vänstern och Robert Aschberg.






Se också denna produktion om Bechir av DID-mannen:


Läs denna fina minneskrönika av Torbjörn Sassersson, redaktör på NewsVoice.se

Uppdatering 2017-12-20

Den judiske hedersmannen Henry Makow har idag gett vidsträckt internationell publicitet åt mysteriet med Bechirs dödsfall:

Swedish Activist's Murder Spurs Call to Action - Bechir Rabani's death has aroused the Swedish people to confront the complete corruption of the Swedish elite and MSM. The real Swedish opposition --rational people-- has found their martyr. Läs här.

Bechirs bror Mommo tillkännagav också idag när och var Bechirs begravning äger rum.

Hej, vi i familjen har beslutat oss för att Bechirs begravning kommer att vara offentlig. Min brors önskan var att få en stor begravning och det vill vi att han ska få. Begravningen kommer att ske nu på fredag den 22/12 kl 11.00 på Romares väg 47 pålsjö.

Jag vill här med förtydliga att min brors begravning inte kommer bli en plattform för spekulationer och eller media. Jag personligen kommer att avlägsna alla som är där av annat syfte än ta förväll av min bror.

Vi hoppas att min brors önska faller in och han får en stor och hedersvärd begravning.

Varma hälsningar Mommo med Familj.. ❤️

Jag hoppas att en hedervärd mans begravning inte skall solkas genom att bli ett tillfälle för ovärdigt uppträdande. Hans beundrare har förhoppningsvis takt och omdöme för att det ska bli ett värdigt, mäktigt och minnesvärt farväl av en vän som sörjs av alla som i Bechir såg ett föredöme i kampen för sanning, rätt och frihet.



6 kommentarer:

  1. Med sorg och bestörtning tar jag del av informationen om att Bechir lämnat jordelivet. Jag har korresponderat med denne hjälte och också träffat honom personligen och imponerats av hans patos för sanning och rättvisa.

    Må han vila i frid och vara ett lysande föredöme för andra som kämpar för sanningen i denna onda värld.

    SvaraRadera
  2. Vacker beskrivning av denne så modige man.....

    SvaraRadera
  3. Väldigt fint! Jag är djupt rörd.

    SvaraRadera
  4. väldigt fint och riktigt,jag har inte känt en sådan sorg sen min älskade man dog och det säger mycket.vi går nu snabbt mot julen som ska vara fred,glädje stillhet o ro,men jag lyckas inte få någon riktig ro ,ändå denna tiden,jag tänker för mycket på varför,hur o sörjer,det är bara så ofattbart samtidigt som jag blir rädd,rädd inte för mig utan för barnbarnens framtid och nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Elisabeth, det är du inte ensam om. Här får du en video som jag hoppas skall ge dig hopp. Det är för vår Herre Jesus Kristus vi firar julen och han kan bära allas bördor. Även dina. God jul!

      https://youtu.be/4Zh-yR0pbmU

      Radera