lördag 18 mars 2017

Om konsekvenser av fattade beslut

En artikel i etc igår påstod igår en massa saker om mig. Artikeln är ytterst illa skriven och innehåller förutom faktafel som att kvinnan i fråga skulle ha varit min sambo, också sedvanliga svartmålningar av SD.

Påståenden som är direkt felaktiga som detta: "Han är öppen med sina SD-sympatier och umgås flitigt med ledande Sverigedemokrater som Mattias Karlsson, SD:s gruppledare i riksdagen och Avpixlatskribenten Jan Sjunnesson."

Jag har aldrig pratat med Mattias Karlsson, bara fotograferats med honom, och alla som vet något om mig vet att jag lämnade SD i oktober 2016 vilket jag också skrev om här. Ett av de tyngsta skälen till detta beslut var just Mattias Karlsson som jag skriver om i länkat inlägg.

Mediadrev mot mig i vänsterliberal hatmedia är inget nytt för mig. Något jag tidigare skrivit om här.

I det aktuella fallet om misshandelsdomen mot mig som etc skriver om så är det i Sverige så att en dom måste vinna laga kraft för att bli giltig. Så har inte skett.

Jag har inte misshandlat henne och heller inte haft för avsikt att skada henne men jag tvingas nu ta konsekvenserna av det beslut som jag fattade i Juni 2015, att inleda ett förhållande med henne.

Ett förhållande som aldrig borde ha inletts. Men jag såg en mycket trasig, sårbar och knäckt människa som jag ville hjälpa. Jag skrev om henne här strax efter vi hade träffats här.

Jag visste då inte det jag vet idag om hennes psykiska tillstånd och den diagnos hon har. Hade jag anat och förstått det som skulle komma hade jag aldrig inlett detta förhållande.

Min avsikt är inte att gå in på detaljer om vare sig henne eller de falska anklagelser om mig som hon valde att polisanmäla mig för vilket ledde till förhandling i tingsrätten i början av mars och en dom från tingsrätten som är enligt mig både felaktig och orättfärdig.

Men som sagt, jag ville hjälpa henne och ge henne den kärlek som hon hade förnekats tidigare. Jag gjorde allt för att hjälpa henne, bl.a. att ge henne den medicin som hon själv så ofta glömde att ta och som hon behövde för att fungera normalt och sova på nätterna. Det är konsekvenserna av detta jag tvingas leva med nu och hantera.

Jag tror inte hon själv förstod att allt som sagts under rättegången en dag skulle bli offentligt och fritt för var och en att ta del av. Hade hon förstått det så vill jag tro att hon även då, 2016-07-02, hade avstått från att göra polisanmälan på falska grunder.

2016-07-01 ca kl 20.00 så beslöt jag att bryta vårt förhållande. Jag packade hennes kläder i en väska och bad henne lämna mitt hem för gott. Hon bad mig dock att få stanna kvar och lämna mig på morgonen därefter. Jag insåg att hon var i ett sådant berusningstillstånd att hon aldrig skulle kunna klara att ta sig hem den kvällen så jag lät henne stanna och sova en sista natt hos mig.

Under rättegången får jag höra av henne att hon inte vågade lämna mitt hem den kvällen för att jag skulle komma efter henne. Inte ett ord om att jag faktiskt hade bett henne tidigt på kvällen att lämna mitt hem och till och med packat hennes kläder åt henne. Detta är bara ett exempel på de falska anklagelser som hon valde att framställa mot mig under förhandlingen i tingsrätten.

Nu är det dock så att jag har förlåtit henne inför Gud. Jag har bett för henne att de mörka krafterna skall lämna henne i fred och jag är helt i fred med henne i mitt sinne.

Jag kommer att fortsätta att be för henne och att hon också skall få finna frid som jag har gjort i och med min frälsning. För hon är också ett Guds barn och förtjänar även hon den kärlek som finns tillgänglig för henne om hon väljer att ta emot den.

För hennes skull vill jag inte lämna ut några ytterligare detaljer ur detta smutsiga ärende som skulle kunna skada henne, men var och en kommer ju att kunna ta del av detta, både min version och hennes, då domen har vunnit laga kraft.

Jag vet sanningen om vad som hände och min bild skiljer sig avsevärt från den bild som hon målat upp i förhandlingen. Det där med att inte våga lämna mitt hem är bara ett exempel.

Jag ville skriva detta inlägg då jag vet att etc-artikeln redan cirkulerar på sociala medier.

Jag är mycket tacksam för det stöd som min nuvarande partner ger mig i allt detta. Utan henne och styrkan från Jesus hade jag förmodligen mått riktigt illa nu. Men min och hennes kristna tror säger att sanningen alltid kommer att vinna till slut. Så jag mår faktiskt riktigt bra trots allt.

Uppdatering 2017-04-07

Idag har domen vunnit laga kraft och jag beslöt mig på inrådan av min advokat att inte överklaga till hovrätten. Jag fälldes på det jag själv hade uppgivit sanningsenligt. Alltså tror rätten på att mitt uppsåt inte var att skada henne utan precis som var fallet att få henne i säng för att sova ruset av sig då hon var så full och provocerande emot mig.

Summa summarum. Tingsrätten tror på mig att jag inte hade som avsikt att skada henne men anser att jag borde ha förstått att att hon skulle kunna tillfogas skada och smärta och hade då ett s.k. "likgiltlighetsuppsåt".

Jag hade ingen aning om att begreppet "likgiltlighetsuppsåt" fanns då misshandel för mig är när man avsiktligt skadar någon.

Domen är 50h samhällstjänst plus 5922:- i skadestånd till Lotten för de blåmärken hon fick på armarna och den smärta hon påstår uppstod när jag drog upp henne ur soffan. Plus 800 till brottsofferfonden plus 10000 för advokat.

Trots allt detta känner jag mig som en segrare även om jag anser att misshandelsdomen är felaktig och orättfärdig.

Jag har nämligen talat sanning och hon får själv en dag stå till svars precis som jag får göra inför Herren.

Jag vet att hon ljög i rätten. Hon förnekar nämligen i rätten det som egentligen hände och påstår därmed att jag ljuger vilket innebär att hon ljuger. Hon påstår också saker som jag gjorde som heller inte stämmer. Jag minns till och med ungefärliga klockslag för allt som hände och det är precis som jag har uppgivit i polisförhör och i rätten.

Jag kan inte göra mer då ord står mot ord. Jag vet att hon ljuger men det vet såklart inte rätten.

Jag har ett rent samvete då jag anser att jag inte har misshandlat henne då misshandel är för mig uppsåt att skada. Begreppet "likgiltighetsuppsåt" visste jag inte ens att det fanns i lagen.

Livet går vidare och jag har Jesus. Jag skall fortsätta att be för henne att hon också får ta emot frälsning för hon behöver den verkligen.



2 kommentarer:

  1. Du har inte gjort något fel. Det är alltid svårt att ha att göra med människor med psykiska störningar. De har offerkoftan på och då hjälper det inte att tala sanning. Ta hand om dig.

    SvaraRadera