måndag 6 mars 2017

Om höger och vänster - Gästinlägg

Det där med höger och vänster i politiken är inte enkelt. Läs här vad Lena Holfve skriver på sin blogg.

Jag citerar "Vi ska separeras, isoleras och polariseras – och helst bli osams – för om precis alla, från vänster till höger, tog ställning till listan skulle förmodligen alla säga; nej! Det är det här som kallas för att “söndra för att härska”.

Jag håller med om detta. Enda anledningen till att uppdelningen höger-vänster finns i politiken är just "söndra för att härska" för att bereda väg för den nya världsordningen (NWO).

Läs här en analys om varför kommunism, islamism, nazism och fascism är samma andas barn. Där hittar du också en länk till en analys om vänster-högerskalan som trots att den är helt irrelevant fortfarande används i svensk politik.

Stefan Torssell delar här sina reflektioner på samma tema ett nytt gästinlägg:

Orden högerextrem och vänsteraktivist, vad betyder de?

Allt började efter franska revolutionen.

Revolutionärerna som hade stridit för de borgerliga friheterna och fri handel etc, dvs liberaler, satt till vänster i nationalförsamlingen.

De som var konservativa och ville återinföra monarkin satt till höger.

År 1848 kom Karl Marx kommunistiska manifest och nu blev de som stod på arbetarnas sida vänster och de som var fabriksägare (alltså en del tidigare liberaler) tillhörde högern. Högern värnade staten.

Snart övertog Socialdemokratin, som stod till vänster, högerns syn på staten och liberaler och konservativa bytte sida och började gemensamt kämpa mot den starka staten.

Nationalsocialister som förespråkade ett socialistiskt samhällsskick med en stark stat med ett avskaffande av demokratin kallades plötsligt höger.

Arbetarklassen var fortfarande vänster men en etniskt homogen befolkning blev höger.

Vänstern tappade intresset för arbetarklassen under 1970-talet och ersatte vurmandet för arbetare med kritik av normer.

Nu var det inte fabriksägarna som var höger och därmed huvudmotståndare utan de som förespråkade ett samhälle baserat på bestående värden.

Vänstern övertog liberalernas syn på människan som en bärare av individuella rättigheter och förenades med liberaler och konservativa i kampen mot staten.

Extremhöger blev sådana som övertog socialdemokratins idé om staten som en trygghet för arbetarklassen och den lägre tjänstemannaklassen.

I mitt första val röstade jag på socialdemokratin, alltså vänster. Sedan röstade jag på Centern därför att jag tyckte den offentliga sektorn blev för stor.

Alltså tog jag med den tidens bedömning ett litet steg åt höger, men med dagens bedömning tog jag ett steg åt vänster, eftersom en minskad statsmakt är vänsterpolitik.

Är jag då höger eller vänster?

Vet inte, eftersom vänster höger numera återigen har fått en ny betydelse och handlar om helt andra saker:

De till vänster vill att den egna staten ska utplånas och ersättas av en global gemenskap. Alla rättigheter, utom äganderätten, ska kopplas till individen oavsett om man som individ har förtjänat dessa rättigheter. Normer hindrar den individuella friheten.

Till höger räknas de som vill ha en nationell stat som ger den enskilde rättigheter som man måste förvärva genom arbete eller studier. Högern tror att människan är en produkt av uppfostran, tillhörighet, språk, kultur och traditioner i kombination med individuella särdrag. Därför ska staten se till att ge människor goda skolor.

På 1960-talet räknades ett sådant synsätt som en vänsterståndpunkt. Då trodde man att man kunde förändra människor just genom språk och kultur. I dag tror vänstern att kultur saknar betydelse.

Vänstern anser numera att människor omedelbart ändrar värderingar och kultur i samma ögonblick som de byter vistelseort. Vänstern tror inte på den nationella staten.

Skrota allt högervänster.

Jag vill att de Däruppe får mindre makt och de Därnere måste få bättre villkor, högre pensioner, större jämlikhet och barnen bättre skolor. Staten ska skydda arbetare och tjänstemän och alla Därnere som behöver skydd med nationella lagar.

Numera tillhör vänstern Däruppe.

Är det inte dags för någon begåvad statsvetare att reda ut alla de förvirrade begrepp som vår minst sagt stupida och grötiga kulturelit slänger omkring sig. Och lika grötigt verkar det vara bland journalistkåren.



1 kommentar:

  1. Mycket bra analys! Jag har själv åkt i denna hiss men ganska snart begripit hur listigt massan manipuleras.
    Sprid gärna Stefans beskrivning!

    SvaraRadera