söndag 29 januari 2017

Om att dö och att födas på nytt

Idag den 29 januari 2017 har jag låtit begrava mitt gamla jag och lovat att följa vår Herre Jesus som pånyttfödd. Detta har jag gjort genom att idag låta döpa mig i Jesu namn. Till skillnad från barndopet är beslutet att som vuxen låta döpa sig ett personligt beslut som man tar medvetet.

Min resa sedan Juli 2016 har haft flera etapper, och jag kommer här att redogöra för min resa mot frälsning och pånyttfödelse för den som är intresserad och kanske själv känner att det behövs en rejäl förändring i livet. Varje människas resa mot frälsning och pånyttfödelse är unik liksom varje människa är det, men här är min berättelse.

Trots att det har varit människor inblandade, är samtliga människor bara kanaler för Gud, så jag har ingen människa att tacka för min frälsning, bara Jesus.

De händelser som jag kommer att redogöra för är dessa:

1) Uppvaknandet
2) Första mötet med Jesus
3) Andedopet
4) Farväl till alkoholen
5) Vattendopet

1) Uppvaknandet
Mitt tidigare förhållande ändade i något jag bäst kan beskriva som kaosartad förnedring i början av juli. Vårt förhållande, som hade varit kärleksfullt från början, hade tagits över av fienden, alltså mörkrets krafter, och de vann en tillfällig seger när de mörka krafterna lyckades förstöra vår kärlek.

Fienden använde alkoholen som ett medel för detta och vi förstod inte detta någon av oss utan vi var fast i en destruktivt beteendemönster. Jag skrev om detta den 14/8 här.

Under juli hade jag ca 2 veckors sorgetid och reflektion över det som hänt, då jag knappt inte ens lämnade sängen, fick jag kontakt med människor via Facebook som skulle hjälpa mig vidare. En av dessa var min vän, prästen Helena Edlund, och det var i hennes trädgård på Dalarö som nästa livsförändrande händelse skedde.

2) Första mötet med Jesus
Den soliga sommardagen i slutet av juli med Helena på Dalarö började med kaffe och samtal, gick över i kroppsarbete för mig då jag hjälpte henne klippa gräset, för att avslutas med grillning och mer samtal i hennes vackra trädgård.

Under vårt samtal om tro och Jesus hände något inom mig. Mina tårar började rinna, och jag kände en stark känsla av Jesus närvaro. Mina tårkanaler var innan denna dag inte speciellt välanvända så jag var själv förvånad över vad som hände till synes oförklarligt.

Jag kände en stark känsla av att det nu var dags att stå upp mot ondskan och ta ställning för Jesus, vår Herre. Det var dags för en förändring i livet. Dags att gå från att vara agnostiker till att bli kristen. Dags att göra sig osårbar för ondskans krafter och öppna sitt hjärta för Jesus.

Innan jag lämnade Helena sade jag till henne att nu är det dags att köpa ett kors och ständigt bära det kring min hals. Dagen efter så gjorde jag så, och lade upp en bild på mitt kors i hennes facebookgrupp "mitt kors".

Det första kors jag köpte kändes dock inte helt rätt då det inte var av en ädel metall, så jag köpte ett nytt av silver någon vecka senare.

Jag skrev strax efter mötet med Helena, den 20/7 detta blogginlägg.

Mina nya kontakter på Facebook ledde fram till ett möte med en ny Facebookvän, Jan och hans fru Larisa, i Stockholm i mitten av september. Detta möte avlsutades med en inbjudan från dem att besöka dem i deras hem i Riga under hösten.

Jan sade att det fanns en möjlighet för mig att deltaga på en hemgudstjänst när jag ändå var där och jag berättade för honom att jag önskade få uppleva ett andedop och att jag hemskt gärna ville delta.

Jan var också den som Gud använde för att sammanföra mig med kvinnan som skulle komma ytterligare förändra mitt liv senare, min Irina, som han hade varit vän med i 10 år och kände väl.

Han berättade att han innan han åkte på semester till Turkiet så hade fått ett budskap av Gud att skicka oss båda ett e-mail där han presenterade oss för varandra. Så gjorde han också, och efter detta e-mail tog vi kontakt via Facebook med varandra och på den vägen är det. Vi påbörjade processen att bygga en relation.

3) Andedopet
I slutet av oktober hade jag en tjänsteresa till Riga och jag träffade Irina för första gången och det var ett möte som kändes välsignat av Gud. Efter bara en vecka efter hemkomst var jag tillbaka i Riga igen och fick då möjlighet att deltaga på den Gudstjänst som Jan hade bjudit in mig till. Där, den 5 november på eftermiddagen, fick jag mottaga den frälsning genom andedop som jag längtat så efter och Irina var med mig i detta ögonblick. Jag skrev om det hela på Facebook här.

Efteråt kände jag mig pånyttfödd. All oro och sorgsenhet försvann i det ögonblick jag fick ta emot den helige ande och känslan efteråt är svår att beskriva, men den som upplevt frälsning vet vad jag menar. Ögonblicket då jag mottog frälsningen finns dokumenterat på bild, och av en slump fångades något övernaturligt på denna bild. Denna bild är dock så personlig att jag inte vill dela den på min blogg utan ni får tro på mitt ord.

Min relation med Irina fördjupades och vi beslöt att träffas i december igen och fira jul och nyår tillsammans i Riga.

Jag bad också Gud om förlåtelse för min del i det som hände i min tidigare relation och förlät också henne villkorslöst inför Gud och bad Honom välsigna henne och hennes liv.

4) Farväl till alkoholen
I slutet av november kände jag som nyfrälst att det var dags att ta nästa beslut i mitt liv. Beslutet handlade om alkohol, och jag kände att det inte fanns plats för mer alkohol i mitt liv och att relationen med alkoholen var en del som tillhörde mitt gamla liv som jag nu lagt bakom mig.

Aldrig mer skulle satan kunna använda alkohol som verktyg att förgifta mitt liv eller en relation. Jag skrev om detta beslut jag fattade den 1 december här. Sedan dess har jag inte saknat alkoholen en sekund och systembolaget har för evigt förlorat en kund.

Jag sade till Irina när jag flög tillbaka till Stockholm efter nyår att detta var första gången jag inte köpt något i taxfree-butiken på flygplatsen. Ett beslut som där och då var självklart.

Jag kände också under december att jag behövde en församling i Uppsala som jag kunde engagera mig i och via Facebook fick jag tips om Team Järnmark/Uppsala evangeliska församling, som efter att ha deltagit på första söndagsgudstjänsten kändes helt rätt för mig. Så nu har jag två församlingar, en i Riga och en i Uppsala.

5) Vattendopet
Idag 2017-01-29 deltog jag som vanligt i Gudstjänst med min församling i Uppsala och fick då reda på att det skulle bli ett dop av en församlingsmedlem senare under eftermiddagen. Jag fick en ingivelse att detta dop, då man begraver sitt gamla jag för gott för att följa Jesus, är något jag också kände att ville göra. Jag vet vem ingivelsen kom ifrån, så så fick det bli.

Detta var min berättelse om min resa från ofrälst till frälst. Tron på Jesus är helt avgörande för mig nu och ett rikt liv, som dessutom är evigt, inget annat. All tro har med en personlig relation med Jesus Kristus att göra.

Den som tror på Jesus har ett evigt liv. (Johannes 5 & 6).

Synden och dödens makt styr världen, men den rättfärdige har genom sin tro på Jesus en situation där ondskans, syndens och dödens makt inte längre har makt över en.

När du tror på Jesus är du också befriad från lagens makt och lever i nåd med löfte om ett eget liv.

Religiösa har misshandlat Ordet genom att lägga in mänskliga tolkningar i sina budskap. Att folk inte förstår skillnaden mellan att vara religiös och troende kristen har jag blivit varse många gånger sedan jag berättade om min frälsning. Arvet från Fariseerna sitter djupt, speciellt hos svenskar.

Tack för att du läste, och Gud välsigne dig.

Del 2 hittar du här och del 3 här.


2 kommentarer:

  1. Stort grattis till både frälsningen och dopet i helige Ande och dopet i vatten i dag, fantastiskt. kanske mina böner för dig bidrog lite till detta resultat! Härligt Mikael! tack för din berättelse! Din text är otroligt bra utförd! GRATTIS! Guds Bästa till Dig!

    SvaraRadera
  2. Det gäller att vara trofast ända till det sista andetaget!

    SvaraRadera