torsdag 10 november 2016

Om den svenska värdegrunden - en studie i kognitiv dissonans - Gästinlägg

Debut för en ny gästkrönikör på min blogg. Hans namn är Mats Åberg. Över till Mats:

Antirasisterna förespråkar allas lika rättigheter och inga skillnader, medan identitetspolitikerna förespråkar allas skillnader och särskilda rättigheter.

Är det någon mer än jag som ser igenom det brutala hyckleriet, när dessa grupper och påstådda ”humanister” uppenbarligen består av exakt samma personer?

-Å ena sidan Antirasism och allas lika värde, samt likhet inför lagen;
Ingen människa skall behandlas sämre eller annorlunda på grund av etniskt ursprung eller hudfärg och så långt är allt väl.

Men, är det verkligen antirasism att helt okritiskt inkludera lögner, misshandel, våldtäkter, mord, bidragsfusk, stenkastning, gruppvåldtäkter, bilbrännande, fanatisk tro, terrorvurm, med mera, osv.

Betyder antirasism att alla fakta om brottslighet är rasistiska och därmed skall döljas i våra tidningar, samt av polisen under kod 291? Kan "allas likhet" verkligen grundas på olika förutsättningar?

Samtidigt som förtur ges vissa grupper, på andras bekostnad;
Baserat på möjlig flyktingstatus, etnicitet och uppgiven ålder (okontrollerad) skall vissa personer få skattefinansierad förtur till bostäder, vård, skola, körkort, bidrag, och immunitet mot vissa lagar, samt att som vuxen behandlas som ett barn.

Är det rättvist att vissa grupper ges företräde till extremt kostsamma och skattefinansierade lösningar framför alla andra, vilka har betalat skatt i Sverige hela livet?

Och detta samtidigt som vissa andra tvingas hem från våra sjukhus för att dö, på grund av resursbrister.

Å andra sidan Identitetspolitiken och rätten till särbehandling;
Vissa personer anses ha rätt till förtur i media såsom försvarare av utsatta minoritetsgrupper, oavsett deras bakgrund, begångna brott, terrorkarriär och verkliga förhållanden.

Har samma personer också företräde att skrika ut sin existentiella ångest och är det alltid per definition ”synd om dem”?

Ger denna identitetsstatus också frikort att begå brott mot majoritetssamhället genom exempelvis stenkastning och bilbrännande, samt rätten att våldsamt protestera mot alla de möjligheter och bidrag de har fått?

Har samma personer tolkningsföreträde om vilka svenskar som är ”onda” och rasister, grundat på vilka som sakligt opponerar deras politiska idéer och särbehandling?

Är det identitetsvänstern förbehållet rätten att hålla rasseparatistiska möten och samtidigt ges möjligheten att avfärda all kritik som ”fobier”?

När blev det trendigt att argumentera hudfärg och när blev Sverige för vitt?

Formeln MSM använder för dessa kränkt-nyheter är enkel, mer känslor, mindre fakta och hinkvis med relativisering, samt felaktigheter.

Många svenskar är trots kombinationen av de ovanstående paradoxala tankesätten, fortfarande fundersamma varför motsättningar uppstår i vårt samhälle.

De vill både ha kakan och äta upp den.

De förespråkar med största iver att man inte får ställa grupp mot grupp, samtidigt som de gör allt i sin makt för att ställa alla grupper mot varandra.

Många svenskar tror på ett rättvist system för alla och att Sverige är världens främsta och bästa socialkontor, samt att någon annan alltid betalar.

De är därför bekväma med orättvisor och förljugenhet, så länge de själva inte blir drabbade.

Snälla du, hjälp svenskarna att vakna upp ifrån sin egenhändigt skapade mardröm och påtala gärna att kejsaren är naken.

”Nakenheten” kommer främst av svenskarnas samtidigt hållna och diametralt motsatta idéer om rättigheter och skyldigheter, som självklart bör följa varandra.



1 kommentar:

  1. Spot on!
    Utfall av "bidrag" fördelar etc. är beroende på person ej situation.
    Agendan är uppenbar....
    alltså måste vi som betalar och avstår sätta stopp och reversera det som pågått alldeles för länge.....

    SvaraRadera