söndag 2 oktober 2016

Om tålamod

Tålamod har många gånger varit en bristvara hos mig. Jag har alltid varit otålig och rastlös. Skällt på medtrafikanter i trafiken och rusat fram genom livet.

Varför kan man undra? Ja, för att komma på det var jag tvungen att tänka långsamt, som jag skrev om igår här, men min slutsats är övergripande att jag har dåligt tålamod.

Vad beror det på då? Jo, istället för att leva i nuet så är jag alltid timmar eller dagar framåt i mitt tänk. Jag känner att jag inte har någon tid att förlora utan måste framåt.

Likadant när det är människor, speciellt när det är någon jag verkligen vill träffa eller höra av igen. Då kan jag bli väldigt intensiv och helt missa det faktum att det är en annan människa jag interagerar mot. Just nu kanske denna människa har mycket viktigare saker i sitt liv att tänka på än att att träffa mig eller kommunicera med mig.

Detta är något som också har förändrats hos mig, jag har fått mycket mer tålamod i mångt och mycket. Jag har börjat förstå att världen, eller en annan människas liv, inte kretsar kring mina behov utan snarare kring vad jag kan göra för världen eller en annan människa.

Detta är en insikt nog så viktig och är för mig själv en bekräftelse på att något sker inom mig. Att ljuset har börjat tränga undan skuggorna. Att den helige ande vägleder mig.

Idag resonerar jag så här. Visst, jag längtar efter att få träffa den och den igen, eller bara prata med personen igen, men om denna person vill detsamma så kommer vederbörande att höra av sig till mig när det passar denne.

Samma är det med Lotten. Jag skulle verkligen vilja prata med henne om allt som har hänt, men om så skall ske, då hör hon av sig till mig.

Som jag skrev tidigare i ett annat inlägg skulle jag verkligen vilja ha henne tillbaka som vän då hennes kloka analyser och råd ofta hjälpte mig framåt. Jag reflekterade här över vårt förhållande. Men om så kommer att ske vet jag inte nu. Även där måste jag ha tålamod och vänta på henne.

Just det där, att leva i nuet, och ta emot det som serveras i det lilla just nu, som jag skrev om här, har tidigare varit svårt för mig som alltid varit någon annanstans i mina stora strategiska tankar. Alla kvinnor jag har haft en relation med kan nog vittna om detta.

Jag har missat mycket i livet p.g.a. detta men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Så, jag hoppas att jag lär mig göra något annat meningsfullt under tiden jag väntar på ett pling eller en telefonsignal från någon som betyder något för mig och som jag betyder något för. Något meningsfullt att göra under tiden som är meningsfullt både för mig och för andra.

Telefonen ringer eller plingar när det är dags. Det där mötet jag längtar efter kommer när det är dags. Allt jag behöver är tålamod att vänta.

”Betrakta ... vår Herres tålamod som räddning.” (2 PETR. 3:15)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar