söndag 23 oktober 2016

Om den borttynande vänstern och klimatet i samhällsdebatten (del 2) - Gästinlägg

Här fortsätter Stefan Torssells gästinlägg.

Del 2 av 3: Den nationella planhalvan. Del 1 hittar du här.

I förra artikeln här på FB 21 okt kl 07.45 skrev jag att den som har berättelsen vinner debatten och hur vänstern försöker vara kvar i sina positioner med slagordet: Vi vägrar ta debatten! Här kommer fortsättningen.

I bloggen Projekt Morpheus läste jag en intressant text under rubriken ”Den politiska konfliktlinjen har flyttats”.

Det gav mig en aha-upplevelse.

Morpheus beskrev hur i stort hela det politiska systemet och flertalet av svenska folket under decennier har haft en nationell inställning. Jag har omformulerat hans tankar en smula.

Tänk er en fotbollsplan. Den egna planhalvan är den nationella. Där finns givetvis vänster och höger. Den andra planhalvan är den globala.

Under skiftet mellan 1980-tal och 1990-tal så fanns på den nationella planhalvans högerflank moderater, kristdemokrater och Svenska Dagbladet.

På den nationella vänstersidan fanns Aftonbladet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, TCO, LO med Socialdemokratin som en tung back.

I den nationella mitten stod Centern och LRF.

Jag själv tillsammans med stora delar av svenska folket fanns också på den nationella planhalvan. Jag något till vänster i försvarslinjen.

På den globala sidan fanns Nato, EU, Folkpartiet (nuvarande liberalerna) tankesmedjan Timbro, den internationella bankkapitalismen samt Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) som från 2001 är sammanslaget till Svenskt Näringsliv.

På en obestämd vänster- högerlinje mitt emellan de nationella och de globala befann sig från vänster Sveriges Radio och Sveriges Television med Dagens Nyheter och Expressen ett steg åt höger.

Något behov av speciellt nationella åsikter behövdes inte för Sverige och det svenska var en nationell överideologi.

Så trädde Sverigedemokraterna in på den nationella planhalvan 1990.

År 1998 anslöt sig den våldsinriktade vänsterrörelsen Attac till de nationella ute på vänsterkanten. SD och Attac uttryckte ett klart motstånd till globalismen.

Så såg den nationella politiska kartan ut någonstans åren mellan 1980 till 1998. Men något hände. Den ene efter den andre började röra sig mot den globala sidan.

År 2015 hade alla intagit sina nya positioner. Svenska folket, jag och Sverigedemokraterna var kvar på den nationella planen.

På den globala vänstersidan fanns EXPO, Allt åt Alla, Miljöpartiet, Västerpartiet, Socialdemokratin, LO, TCO, Aftonbladet, Expressen, Sveriges radio och Sveriges television.

På den globala högersidan fanns Moderaterna, Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna, Svenska Dagbladet och Svenskt Näringsliv samt det internationella bankkapitalet tillsammans det internationella redarkapitalet och Nato och EU.

Den globala rörelsen bestod av ett mischmasch av tankar som alla innebar ett slut på de nationella välfärdsstaterna och ett slut på traditioner och nationell identitet.

Hur tusan kunde Miljöpartiet (som jag en gång var med och startade) tillsammans med vänstern, Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen hamna i knäet på Svenskt näringsliv och det internationella bankkapitalet?

Hur kunde den nationella bonderörelsen med Centern och LRF bli globalister?

Svenskt jordbruk blöder idag.

Att alla vägrar att ta debatten är begripligt, men hur kunde de dessutom bli så simpla att de skymfar de delar av svenska folket som står kvar vid sina ursprungliga värderingar.

De som hedrar den egna nationen beskrivs som högerextrema och nazianstuckna?

Hur kommer det sig att globalister även blev så tarvliga?

Jag vill ha kvar det vackra svenska landskapet, den goda välfärdsstaten och de goda institutionerna som de en gång var tänkta att vara.

Jag vill att människor ska slippa att utlämnas åt det internationella bankkapitalets spekulationer.

Jag vill ha en reglerad arbetsmarknad så att människor ska kunna planera sina liv.

Jag vill ha en hög självförsörjningsgrad i jordbruket.

Jag vredgas när jag tänker på de oförskämdheter som Expo och socialdemokratins företrädare och Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans med Aftonbladet, Expressen, Sveriges radio och Sveriges television vräker ur sig över vanliga och anständiga människor.

Och nu märker de att hela deras nationella svek blev ett totalt politiskt misslyckande och de är på väg tillbaka till den nationella planhalvan.

Det internationella bankkapitalet, valutaväxlarna och flyktingsmugglarna lyckades förblinda deras omdöme.

Det är ett historiskt politiskt misslyckande av gigantiskt format. Det är därför de vägrar debatten.

Frågan är om globalisternas företrädare bör få vara kvar i sina nuvarande positioner.

Stora delar av Sveriges riksdag bör bytas ut och hela Sveriges regering.

Dessutom bör de få betala tillbaka de stora skulder de satt svenska folket i.

Mediakåren och kultureliten är en av de stora svikarna. Som en intellektuell kraft har de visat att de inte räckte till.

Om ni tycker att denna analys hade något av intresse så läs då del 3 som kommer om någon dag.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar