söndag 11 september 2016

Om maktlöshet, förtvivlan och en alternativ samhällsmodell

Vissa dagar känner jag mig så maktlös och förtvivlad. Inte över mig själv utan över tillståndet i detta land. Förtrycket som förr eller senare drabbar oss alla som inte leva det liv som överheten bestämt åt oss. Vi som inte vill finna oss i att makteliten skall bestämma över vad vi skall tycka och tänka och hur man bör leva sitt liv i stort och i smått.

Det enda makteliten behöver oss till är att betala skatt så att de kan fortsätta att slussa medel från det allmänna in i privata giriga fickor oftast till redan väldigt rika giriga bankoligarker i utlandet. Inget, eller väldigt lite, går tillbaka till oss som betalar.

Staten har brutit samhällskontraktet med oss medborgare, något jag skrev om här, och vi är nu utlämnade åt varandra för att klara oss. Staten fyller ingen funktion längre kan man tycka utan finns bara till för att organisera maktelitens inbördes hierarki.

Jag pratar med människor som lever under fruktansvärda förhållanden men ändå står upp i vardagen, mot alla odds. Samhället har vänt sig emot dem och oss, och vissa människor drabbas hårdare än andra i ett samhälle där samhället blir det största problemet i deras liv.

Ett okänsligt, självdestruktivt och omänskligt teknokratiskt samhälle där man bara är ett personnummer och en skattebetalare som skall betala så mycket skatt som möjligt utan att få mycket tillbaka.

I en tid då till och med svenska kyrkan vänt ryggen mot oss kristna så finns det ändå saker man kan göra. Man kan vårda sin personliga relation mot den heliga treenigheten och hämta sin styrka där. För detta behövs inte svenska kyrkan utan bara en gemenskap mellan människor förenade i sin tro och hopp om en bättre värld.

Jag försöker hjälpa andra människor som behöver hjälp så mycket jag kan, eller snarare orkar, och som jag förmår. Det är så Jesus lärde oss att vi skall göra och det är så varje kristen borde göra.

Samhället har svikit oss och de kristna idealen. Svenska kyrkan anordnar idag koranstudier och avlägsnar själva symbolen för kristendomen, korset då och då för att blidka muslimer.

Svenska kyrkan motarbetar också Facebookgruppen "mitt kors" och motarbetar initiativtagarna till gruppen. Något jag har skrivit om här.

Vi måste hitta nya former att organisera oss då den gamla samhällsmodellen inte fungerar längre. Frågan är bara hur denna samhällsmodell, byggd på kristna ideal, och inte kulturmarxism som dagens samhälle skall organiseras och fungera.

Kanske i "gated communities" som blir allt vanligare i USA?

Jag har inget svar men jag vet i alla fall att räddningen för vår själ finns i slutet av regnbågen.




3 kommentarer:

  1. Håller med. INGET går tillbaka till oss och samhällskontraktet är brutet sedan länge. Allt med deras goda minne, men vi görs ändå ansvariga för att och tvingas betala mer skatt till denna cancersvulst som bara väger i propotion. Känns som att vi bara är ett kassaflöde för att öka på deras vansinniga utlopp av egenpåtagen godhet för VÅRA pengar. Kommer ju att flytta nästa vår från Sthlm till Blekinge och samma stad där sommartalet hålls. Detta för att komma så långt från vansinnet jag bara kan. Mvh Dennis.

    SvaraRadera