onsdag 6 juli 2016

Om kärlek

Jag har strax innan semestern hamnat i en kris som saknar motstycke i mitt liv. Smärtan är outhärdlig. Förhållandet med min själsfrände har tagit slut. Jag kommer inte att kommentera hur och varför det gick som det gick. Jag nöjer mig att reflektera lite över kärleken istället.

En kvinnlig Facebookvän skrev:

"Det är skillnad att säga att man älskar mot att känna att man gör det.
Det är även så att även om du älskar någon så betyder det inte att din kärlek är det den personen vill.

Det är då man säger: det räcker inte att DU älskar. Jag behöver en annan sorts kärlek."

Jag gissar att många förhållanden har spruckit på grund av detta och att vi män kanske har svårt att förstå hur kvinnor älskar och vad de förväntar sig utav oss. Så var det i mitt förrförra förhållande som sprack på grund av att jag inte förstod vad hon förväntade sig utav mig. Kanske älskar män och kvinnor på olika sätt?

Livet blir inte alltid som man skulle vilja att det skulle blivit. Man tror sig träffat den rätta, och man kan tro så länge, och känner det verkligen inom sig i hela sin själ. Så var det i mitt fall. Hon var och är min tvillingsjäl.

Så småningom kommer verkligheten ikapp, saker och ting händer som inte borde ha hänt därför att vi människor ibland beter sig korkat och dumt. Eller så det finns något litet som skaver och förr eller senare så blir det ett skavsår, eller så griper ödet in, man kanske träffar någon annan som man blir kär i eller så förlorar man sin älskade i en olycka eller i sjukdom.

Ett annat sätt som kärleken kan dö ut på är alkoholmissbruk som krossat miljontals förhållanden. Förvisso en sjukdom det också.

Kärlek är alltså inget man kan ta för givet utan något man ständigt måste vårda.

Dagens samhälle är också så tufft och bisarrt i Sverige att det verkar som samhället gör allt för att klippa banden mellan människor som älskar varandra genom att sätta sådan extern press på människor att den yttre pressen blir så stark att kärleken dör.

Då vi alla är människor så har vi alla våra fel och brister, och perfekta förhållanden finns inte. Det lär vi oss på livets resa.

Men livet går vidare för att det måste gå vidare. Alla möten med människor och som berör oss på ena eller andra sättet har ett syfte.

Livet vill att vi skall fatta ständiga beslut om vartåt vi vill gå härnäst . Livet vill att just vår egen andliga utveckling skall vara i fokus. Och livet talar om för oss hur vi skall uppnå denna utveckling bäst genom vår intuition.

Om vi bara vågar lyssna på vår egen inre röst där våra andliga vägledare talar till oss så får vi alla svar vi behöver.

Känn därför aldrig hat mot de människor du mött, de människor du haft en relation med. Var tacksam för den kärlek du fick, den intellektuella stimulans du fick av din partner och för vad hon/han gav dig och lärde dig om dig själv.

Alla möten mellan människor har haft ett högre syfte. Vissa förstår detta direkt, andra kommer aldrig att förstå det helt enkelt för att alla inte är på samma andliga utvecklingsnivå. Min före detta partner tror inte på andlighet, men det är det många som inte gör och det är något man måste respektera.

Fördöm inte andra människor även om de sårat dit djupt. Hjälp dem istället på deras egna andliga resa. Förlåt alltid misstag som din partner har gjort och som sårat dig.

Nästa gång är det du som behöver förlåtas för du kommer garanterat göra kanske än värre misstag och behöva be om förlåtelse du också.

Livets stora gåta är att lära sig älska och att förstå att alla möten DU har med människor har ett högre syfte. De skall lära dig något om dig själv och bidra till din egen andliga utveckling.

Din egen andliga utveckling är en del av en större andlig helhet. Av många kallad Gud.

En annan sak som håller mig uppe just nu är hoppet. Tro, hopp och kärlek är sånt som vi vänder oss till för att orka med livet när det är tufft.

Kanske finns det ett högre syfte med det som hänt mellan oss? Kanske behöver vi en paus från varandra för att utvecklas på egen hand ett tag? Jag vet inte, men citatet nedan är i alla fall det som håller mig uppe just nu. Allt som sker i livet har en mening.

Vi människor har dock svårt att förstå denna mening då det är som tuffast i vårt liv.

Men det är genom motgångar och misstag som vi växer och lär oss nya saker. Ett liv på en räkmacka är inget att eftersträva för då avstannar vårt lärande och vi utvecklas inte som de fria själar som vi är.





1 kommentar:

  1. Hej! Finns mycket man funderar över i livet. Tack för att du delar med dig.
    Vi har alla en berättelse.
    Låt de rätta vägarna öppna sig för dig och dina nära och kära.

    SvaraRadera