torsdag 21 juli 2016

Om en ofattbar saknad

Det har nu gått nästan tre veckor sedan min älskade livskamrat Lotten försvann ur mitt liv. Saknaden har inte avtagit, och frågan är om den någonsin gör det? Tvärtom har den blivit värre.

Tidigare fanns hon alltid där. Jag hade någon att ventilera min oro över Sverige med som lyssnade och analyserade vad jag sade, och kom med smarta svar. Hon låg ofta före mig i sina analyser och jag lärde mig så mycket av våra samtal.

Jag hade sett fram emot en semester med henne och istället fick jag en semester i ensamhet.

Jag önskar bara att denna mardröm tar slut och att hon plötsligt ringer på dörren. Inget är så illa att det inte går att reparera. Kärleken övervinner allt, men jag inser att detta är en fåfäng önskan.

"And remember, as it was written, to love another person is to see the face of God."

— Les Miserables

Men livet går vidare för att det måste gå vidare. Det finns en mening med allt som sker. Men visst känner jag mig som äppelträdet nedan...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar