tisdag 22 mars 2016

Om en reflektion efter en mörk dag

Så är det nu bevisat. Decennier av misslyckad politik och det misslyckade bygget EU har visat att nu är det upp till var och en, alltså upp till nationalism i Europas nationalstater. Enda räddningen för Sverige och Europas stater är nationalism och konservatism, m.a.o. den politik mitt parti SD står för.

Allt annat betyder ovillkorligen undergång för vår Europeiska civilisation som kommer liksom USA ovillkorligen slitas sönder i inbördeskrig den dag västs ekonomi byggd på falskmynteri snart faller. Och det kommer att ske i år, till och med väldigt snart. Läs här.

Som soldat med 35 års tjänstgöring för att försvara Sverige och vår demokrati är jag mycket bedrövad och ledsen att jag inte kan göra mer för att försvara vår demokrati, och i slutändan vårt sekulära samhälle. Som officer med den erfarenhet jag har är jag utbildad att analysera skeenden.

Min analys just nu är allt annat än positiv för de värden jag står upp för. Värden jag uttryckte redan i September 2014 då jag startade min blogg. Läs här.

Vi officerare blev av med våra tjänstevapen under 90-talet som vi förvarade i hemmet under kalla kriget för att kunna försvara oss när vi tog oss till inställelseplatsen.

Jag har bett SD informellt att motionera för att återinföra detta. Både för officerare och den nationella skyddsstyrkan (som tidigare kallades för hemvärnet) som heller inte längre tillåts ha vapen hemma.

Vad är ett försvar värt om inte de som kommer att behövas i det allra tidigaste skedet ens har vapen för egenförsvar? Varför har vi försvaret?

Att hetsa mot en inbillad fiende (Ryssland) i en tid då hotet kommer inifrån och de onda krafter som styr svensk politik idag. Vad gör man då som officer?

Det finns ett ordspråk som säger "If the politics don't fly, the systems won't either" vilket väldigt väl sammanfattar läget idag. För mig är detta en fruktansvärd tragedi som ställer mig i ett mycket svårt etiskt dilemma.

Jag tolkar min soldated som den ed jag en gång svor som att jag svor att försvara mitt land, grundläggande värderingar och lagar, som demokrati, regeringsformen, åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Några grundläggande värden som idag är upphävda i praktisk politik. Men de kommer jag ändå att försvara till den dag jag dör.

Följaktligen lever jag farligt då jag står upp för dessa värden i en kulturmarxistisk diktatur som nu råder i Sverige.

Jag riskerar att förlora min försörjning för att jag klamrar fast vid den soldated jag en gång svor. Detta p.g.a. jag inte är "politiskt korrekt".

Men som ni som läser min blogg vet att jag inte viker mig för dessa antidemokratiska krafter utan kommer att försvara det jag en gång svor att försvara intill den dag jag drar mitt sista andetag. Mitt land och dess folk.

Ja, jag är rädd. Känner mig försvarslös. Inte för min egen skull, men för Sveriges skull.

Jag är oviktig men nationen Sverige är det inte. Jag är också bokstavligen försvarslös personligen trots att jag omfattas av statens våldsmonopol liksom våra poliser gör. Om ni alltså trodde att vi officerare eller de nationella skyddsstyrkorna är förberedda så trodde ni fel.

Vi inom försvaret har liksom ni andra inga vapen att försvara oss med. Skall vi få ut ett vapen är det en omfattande pappersexercis i system PRIO och vem har tid med sådant när det gäller?

Dessutom, är vi utbildade att möta en yttre fiende. Vad gör vi om fienden är inom nationen?

Jag har inget svar förutom att jag står fast vid min soldated. Att försvara Sverige, demokratin, regeringsformen, det sekulära samhället, åsiktsfrihet och yttrandefrihet.

Under kalla kriget hette den totalitära ideologin kommunism, idag heter den politisk islam och kulturmarxism (kommunism enligt Frankfurterskolan) vilka har tagit över hela landet inklusive Stockholmsbörsen. Evigt förenade som totalitära ideologier. Läs här.

Med syltryggar i regeringen, hur försvarar man sig emot sådant? Har ni svar kommentera gärna detta blogginlägg.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar