tisdag 16 februari 2016

Om arkitektur i Sverige - Svensk byggnadshistoria till rivningen

Dags för ett nytt gästinlägg av Daniel Johanssson:

Staden Stockholm har sina rötter sedan mitten 1200-talet och är en av våra mer äldsta städer.

Bara Skara, Linköping, Västra Aros (Västerås), Östra Aros (Uppsala) och Lund är äldre än Stockholm.

Fram till 1900-talet så hade Stockholm en väldigt anrik och fin arkitektur mitt i city och även andra ställen som Hagalund i Solna och mindre städer ute i landet.

Under en period i mitten på 1900-talet förändrades allt.

Den styrande socialdemokratin hade inte mycket till övers för den gamla och fina arkitekturen som präglat Sverige.

Redan på 30-talet infördes en då helt ny byggnadsstil funktionalismen eller funkis som den kallas i folkmun.

Denna nya byggstil är väldigt tråkig och ful tycker många men det hindrade inte byggandet för när lyssnar politiker pampar på vanligt folk?

Man ville med vetenskaplig noggrannhet skapa ett helt nytt utopiskt samhälle med raka fyrkantiga hus där det ända som betydde något var funktion.

Skönhetsvärden spelade ingen roll för politikerna.

Förorter som Gubbängen och Hökarängen präglades av denna nya funkisstil.

Så kom vi till den stora massrivningen i slutet av 50-talet där stora delar av Stockholm citys gamla bebyggelse helt osentimentalt bara revs ner för att ersätta dem med fula hus av betong och även parkeringshus.

Skönhetsvärden i stora delar av landet gick förlorade under denna tid. Även i städer som Umeå och Uddevalla revs gamla statskärnor och fula EPA betongblock byggdes upp och försäkringskassa eller tempo osv.

Miljonprogrammen

1965 inleddes miljonprogrammet i Sverige. Den gick ut på att man skulle bygga en miljon lägenheter på bara tio år. De ansvariga bakom miljonprogrammen hade varit i Östtyskland och Sovjet för att få inspiration. Arkitekturen blev den klassiska öststatsmodellen med stora betongblock som sattes upp. Kvantiteten fick gå före kvalitén när de byggdes.

Rivningshetsen började sakta ner i början av 70-talet då folket tillslut fick nog utav rivningarna.

Almstriden som blev slutet för Hjalmar Mehr och massrivningarna i Stockholm
Almstriden kom att avsluta det. I vanlig ordning så ville man strunta i vad vanligt folk sade utan ville såga ner flera hundra år gamla almarna som finns i Kungsträdgården. Men då var det nog.

Männen som skulle såga ner träden angrepps av arga människor och vid denna tid myntades även begreppet trädkramare då folk hade klättrat upp i träden för att försöka hindra att de revs.

Trots polisens hårdhänta behandling av demonstranterna så gick folket inte att stoppa och myndigheterna insåg att de var tvungna att dra sig tillbaka.

Beslutet och nersågningen upphävdes och folket jublade. Men kommunalpampen och sossen Hjalmar Mehr hade hunnit göra sig väldigt impopulär då han var den främst ansvariga för förstörelsen av Stockholms gamla bebyggelse. Han tvingades bort som borgarråd.

Tänkbar orsak och slutsats

Hur kunde det gå så fel?

Varför har socialdemokratin varit så fast beslutna att utplåna vår historia?

Jag tror inte man ville göra det till en början utan de trodde nog på de nya moderna projekten och byggnadssättet som kom där på 30-talet.

De drömde om att de kunde skapa ett gott samhälle för medborgarana.

Det var en utopisk tanke att man med hjälp av vetenskap skulle kunna i detalj styra upp människornas liv.

Vad jag har förstått så var den generationen Per Albin Hansson och Tage Erlander lagda åt det nationalistiska hållet.

Under 60-talet kom detta dock att förändras med vänstervågen och sådant.

Partiet idag hävdar att vi i Sverige inte har någon kultur vilket naturligtvis är helt falskt. Vi har en mer än tusenårig historia.

Men genom att inte lära ut så mycket om den i våra skolor och genom att försöka skapa det övermoderna samhället verkar de haft som metoder att tvätta bort historien.

För i deras ögon så skulle det nog bli lättare för svenska folket att acceptera saker som mångkulturalismen och en massiv invandring. Det finns många saker och företeelser som kom under 70-talet som man kan diskutera.

Förslag på åtgärder för att återställa

Vad kan man då göra? En fråga jag gärna skulle vilja verka för inom partiet är först och främst till att se till att svenska folket åter kan känna en nationell stolthet och öka kunskaperna över vår historia.

Inte bara i de negativa ordalag som socialisterna och vänsterliberalerna vill. Vi måste börja hissa vår flagga mer och avskeda lärare och rektorer som verkar för att förbjuda svenska symboler i skolorna.

Våra miljonprogramområden idag är verkligen i stort behov av renovering vilket skulle kosta skattebetalarna många miljarder att rusta upp.

Istället för att satsa mer pengar där så borde man riva ner hela rasket och istället börja bygga på ett mer rationellt svenskt byggnadsätt.

Även i våra städer tycker jag att vi borde i olika steg försöka återställa det som betongsossarna lät riva ner under 60-talet.

Det kommer att kosta mycket pengar, vilket jag är medveten om, så därför går det inte att i all hast genomföra något sådant projekt.

Det kommer kräva mycket planering.

När första steget av den sverigedemokratiska politiken alltså att kraftigt minska invandringen till Sverige och på sätt befria väldigt mycket pengar som idag bara vräks ner i detta svarta hål så kan vi få möjligheter att investera i ett återställningsprojekt.

Det kommer ge många nya jobb inom byggnadsbranschen och även transport. För material måste ju levereras till alla byggplatser.

Tillsammans kan vi ge Sverige sin historia tillbaka och stoppa det socialistiska maktmissbruket.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar