fredag 22 januari 2016

Om en värld som ser ut som vanligt men inte är det

Jag pendlar varje dag mellan Stockholm och Uppsala med kollektiva färdmedel. Där sitter mina medpassagerare som de alltid gjort och låter sig indoktrineras med lögner från gratistidningen Metro och annan vänstermedia.

Jag känner sorg och tycker synd om dem för att de fortfarande är omedvetna om att Sverige idag inte är en demokrati längre utan en kulturmarxistisk diktatur där människor förföljs, hotas och blir av med jobbet för att man inte ställer upp på den politiskt korrekta kulturmarxistiska värdegrunden.

Samtidigt är jag avundsjuk på dem då de i alla fall slipper leva med de tankar jag gör dygnet runt. Vart skall man emigrera? Hur skall man försörja sig? Hur blir det med familjen som stannar kvar?

Världen må se ut som vanligt, men allt är en illusion. Sverige har förvandlats till något jag inte vill vara del av längre på grund av massinvandringen av unga män i vapenför ålder från dysfunktionella kulturer. Jag vill inte längre betala skatt och TV-licens och bidra till att samhället förfaller längre mot en totalitär marxistisk diktatur. Jag vill inte se mina kvinnliga nära och kära bli våldtagna i ett förfallet och farligt samhälle och kanske mördade.

Även som man lever man farligt. De fega invällarna anfaller alltid i klunga om minst 5 våldsamma unga män. Hur skall man som ensam man kunna försvara sig mot detta?

Europa är på väg mot inbördeskrig, helt enligt den plan som globalisterna har utvecklat där George Soros är chefsarkitekten.

Se denna video:



Ja, vi lever i en illusion av demokrati. Vi som förstår och ser att vi har berövats demokratin och istället blivit påtvingade diktatur, vi får finna oss att må dåligt och dessutom betala för att det skall bli ännu värre. Vi inser att freden snart är över och vi alla tvingas genomlida förödande krig därför att några få väldigt rika vill ha det så.

Vad gör man? Något jag funderar på dygnet runt. Denna bild symboliserar vad som väntar våra barn. Ivrigt påhejat av kulturmarxistiska lärare i svenska skolan.




1 kommentar:

  1. Vad göra , mer än vänta på ett ev nyval , man är ju totalt maktlös

    SvaraRadera