fredag 22 maj 2015

Om Sverigedemokraterna - Del 2: Om nationalism



Detta inlägg är del 2 i en serie av inlägg om Sverigedemokraterna och partiets politik. Del 1 hittar du här. Del 3 hittar du här. Del 4 hittar du här. Del 5 hittar du här.

Sverigedemokraterna har en nationell grundsyn. Vad innebär då detta? 

En av (social)konservatismens mest centrala uppgifter är att slå vakt om välfungerande och djupt rotade gemenskaper. Nationen är enligt SD, vid sidan om familjen, det främsta exemplet på en sådan gemenskap. Precis som Aksel Möller menade. Det är dessa gemenskaper som borde ligga till grund en stabil och välfungerande nation.

SD nationella ideologi innebär förenklat att att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, och att den egna nationens intressen skall vara fri och suverän i förhållande till andra nationer och att statens gränser så långt som möjligt skall sammanfalla med nationens utbredningsområde. 

SD nationalism är demokratisk vilket innebär att partiet tar avstånd från alla former av nationalism som inte vilar på demokratisk grund och partiet menar att demokrati och nationalism kompletterar varandra. 

Demokrati har vuxit fram sedan antiken, och de gamla grekerna, inom ramen för fria och självständiga nationer och nationalstater vilket innebär att demokratin har bidragit till att stärka gemenskapen och minska konflikterna inom nationen precis som Benjamin Disraeli menade.

SD nationalism är universell i den bemärkelsen att partiet tillerkänner alla nationer i världen samma grundläggande frihet och samma rättigheter som partiet kräver för Sverige. SD nationalism är öppen och icke-rasistisk vilket innebär att vår nationella gemenskap är öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.

Det är därför i vissa fall nödvändigt att låta en statsbildning omfatta flera nationer och att vissa nationer med hävdvunnen historisk rätt till det territorium de bebor saknar realistiska förutsättningar att kunna skapa och upprätthålla en egen stat. Som exempel kan nämnas den svenska statens relation till de samiska och tornedalsfinska nationerna samt till den finlandssvenska minoritet som idag lever i den finska statens statsbildning.

Lösningen på detta är att de nationer som befinner sig i en minoritet inom den stat som de tillhör, undantas från allmänna assimileringsträvanden och därför ges långtgående kulturell autonomi. Dock får denna autonomi inte stå i motsats till allmänna rättsprinciper, grundläggande mänskliga rättigheter eller demokratiska principer.

En sverigedemokrat ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen. 

Den nationella samhörigheten gör att människor som lever i nationen binds samman över tid och rum och skapar band mellan de döda, de ofödda generationerna liksom mellan unga och gamla ännu levande inom ramen för olika samhällsklasser, politiska läger och geografiska regioner. Helt enligt socialkonservatismen.

Vänsterliberala krafters strävan att anklaga SD som ett extremnationalistiskt parti på den extrema högerkanten kan alltså inte vara mer felaktigt och kan därför lätt avfärdas som ren lögn och smutskastning av ett socialkonservativt parti som utmanar deras ideologi.  

Om Sverigedemokraterna - Del 1: Det ideologiska fundamentet - Socialkonservatismen



Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Läs om partiets rötter här.

Jag har tidigare skrivit om hur det är att vara Sverigedemokrat här och känslan av att tillhöra Sveriges största folkrörelse här. Nu är det dags att skriva några inlägg om partiet och vår politik som motvikt till alla lögner som sprids i gammelmedia om SD.


Denna serie av inlägg är inspirerade av ett föredrag som SD partisekreterare Rickard Jomshof höll i Uppsala 2015-05-21.

Sverigedemokraterna är ett parti baserat på en ideologi som heter socialkonservatism. En ideologi som föddes i Europa i mitten av 1800-talet som en reaktion på den samhällssplittring och det hotande klasskrig som var en effekt av den tidiga industrialismen. 

Socialkonservatismen ville vara en motkraft till de revolutionära vänsterrörelserna genom att sträva efter att integrera arbetarklassen i den nationella gemenskapen, något man ville göra genom att jämna ut klasskillnader och på så sätt motverka de vänsterkrafter som ville ha revolution och konflikter. 

Detta förklarar än idag vänsterns hat mot Sverigedemokraterna och den smutskastning som partiet ständigt är utsatt för.

Socialkonservatismen var för utvidgad demokrati, allmän rösträtt, ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och man menade att samhället hade ett ansvar för alla sina medborgare genom att t.ex. förespråka ett socialt skyddsnät med en dräglig levnadsstandard för alla medborgare, oavsett bakgrund och inkomst.
 
Några socialkonservativa tänkare som inspirerat SD är Benjamin Disraeli (1804-1881) som vid ett tal i Edinburgh 1867 sade följande om samhällsförändring:

”Den stora frågan är inte huruvida vi skall motsätta oss all förändring. Förändring är oundvikligt. Nej den stora frågan är om förändringen skall utgå från det egna folkets seder, lagar och traditioner eller om den skall utgå från abstrakta principer och generella doktriner." 

Disraeli är Storbritanniens hittills enda premiärminister med judisk bakgrund. Disraeli innehade regeringsposter i tre årtionden, två gånger som premiärminister.

Den andre tänkaren är Teodor Holmberg (1853-1935) som stod för en kompromiss mellan socialism och konservatism genom att kombinera demokrati och sociala reformer med värdekonservatism, nationalism och kristen moral. 

Kärnan in Holmbergs tänkande var i allt väsentligt identiskt med den idéströmning som bland annat Storbritannien och Tyskland kommit att sammanfatta under namnet socialkonservatism.

I föredraget Svensk nationaldemokrati använde sig Holmberg av begreppet ”folkhem”, 22 år före Per-Albin Hanssons berömda folkhemstal. 

I likhet med Hansson definierade Holmberg folkhemmet som en samhällsmodell där de värderingar som råder i det goda privata hemmet har utsträckts till att omfatta hela nationen.

Den tredje tänkaren är dansken Aksel Möller (1906-1958) som var en socialkonservativ ideolog och politiker i partiet ”Det Konservative Folkeparti”. Möller var nationalist och kämpade mot radikala ideologier på höger- och vänsterkanterna. 

Under den tyska ockupationen 1941-1945 var han en viktig länk mellan de etablerade politikerna och motståndsrörelsen. Han motverkade också radikalisering och antidemokratiska tendenser hos ”Konservativ Ungdom” under 30-talet. 

Möller förespråkade en konservatism på demokratisk, nationell och social grund. De naturliga sociala konstruktionerna i form av nationen och familjen stod i centrum för hans politiska tänkande.

Den fjärde tänkaren är Roger Scruton (född 1944) som är en brittisk filosof och författare med ett stort antal böcker i sin CV (allt från filosofi till politik och kultur). Han är också känd som kompositör och som varande en förkämpe för landsbygden. 

Hans filosofi utgår från att människan är en social varelse. Scruton är individualist, men förkastar den liberala idén om att individen är alltings början. Enligt Scruton är istället ”individen skapad av en gemenskap och de moraliska begränsningar som råder i den. Individen är inte är inte samhällets grund utan dess viktigaste biprodukt."

Det är ur denna övertygelse som Scruton bl.a. härleder sitt försvar för nationalstaten och sin skepsis mot mångkulturalism. Scruton är känd för att ha myntat begreppet ”Oikofobi” som är en benämning på det självhat och den konsekventa nedvärdering av den egna nationen och kulturen som kännetecknar allt fler journalister och politiker i västvärlden.

Den femte och sista tänkaren är Otto von Bismarck (1815-1898) som under 1880-talet införde världens första välfärdssamhälle. Hans idé var att införa välfärdsprogram som kunde accepteras av de konservativa. Syftet med detta var att öka produktiviteten och fokusera på att stödja de tyska arbetarnas politiska uppmärksamhet på att stödja socialister och kommunister. Hans program omfattade olika former av försäkringar och ålderspension, vilka vid denna tid inte existerade i någon större omfattning. 

Ett citat från den 20 mars 1884 och som illustrerar detta är detta:

”Den verkliga anledningen till arbetarens missnöje är osäkerheten i hans existens; han är inte säker på att han alltid har arbete, han är inte säker på att han alltid kommer att vara frisk och han förutser att han en dag kommer att bli gammal och oförmögen att arbeta. Om han blir fattig, om så bara till följd av en längre sjukdom, är han totalt hjälplös, utlämnad åt sig själv och samhället ser för närvarande inte någon riktig förpliktelse gentemot honom bortom den vanliga fattighjälpen, även i det fall han hela tiden arbetat troget och flitigt. Den vanliga hjälpen till de fattiga lämnar hur som helst mycket att önska, särskilt i storstäder, där det är mycket sämre än på landsbygden."

Följaktligen kan vi se att SD lutar ideologiskt åt det bästa från höger och vänster. Detta förklarar att SD attraherar både gammelmoderater och gråsossar men avskys och smutskastas av vänsterliberaler och kommunister. Lyssna också på Mattias Karlssons föredrag om behovet av en konservativ rörelse.


SD är dessutom Israelvänligt till skillnad mot det antisemitiska partiet Socialdemokraterna. SD var tydliga med att det var fel att erkänna den icke existerande staten Palestina. Läs här.


Nästa blogginlägg i denna serie handlar om SD nationalistiska grundsyn och vad den handlar om. Läs här. Del 3 handlar om historiken kring nuvarande invandringspolitik, Läs här. Del 4 handlar om vad SD vill i frågor rörande invandring. Läs här. Del 5 handlar om EU-politiken. Läs här.