torsdag 26 november 2015

Om ett brev till Stefan Löfvén och att förnekas trygghet

Det är dags för ännu ett gästinlägg. Denna gång från Helene Rose i Gävle. Helene och hennes familj har fått sin trygghet förstörd sedan hennes trappuppgång besköts och efter traumatiska upplevelser i den kulturmarxistiska mångkulturalistiska skolan där hennes barn går. Så här såg det ut efter skottet:



Helen beslöt att skriva till statsminister Stefan Löfvén och här följer hennes text till statsministern:

"Flyttade mitt barn till annan skola förra månaden, det är bara 2 svenska barn kvar i den klassen nu. 

Det var ren kaos de bråkade på hemspråk som eskalerade ut i slagsmål på golvet i klassrummet mm. 

De är 11år! 

En fröken som grät och blev sjukskriven 3 månader! 

Att ett barn skall behöva vara med om att bli utfryst mobbad för man är Svensk/äcklig/HAIWAN/KELB för man äter gris etc etc! 

Fråga mej så ska jag berätta vår sanning! 

Så bedrövligt finns inga ord för detta vansinne! 

Vet du vad min dotter sa när hon började på nya skolan; - Nu behöver inte jag skämmas för att vara svensk! 

Skall ett barn behöva känna så? 

Det gråter i mammahjärtat! 

Och såhär ser det ut på många skolor idag, det är en krigszon de slåss/ hotar/ skriker fula ord och rasist till lärarna så fort de blir tillsagda. 

Hot och våld är en vardag.

Lärarna står helt bakbundna och kan inte göra något av rädsla för repressalier om anmälningar att bli av med arbetet. 

Tillika kastas nyanlända in i klassen utan att kunna ett ord svenska, samma vecka mitt barn slutade kom 2 nya som bara pratade hemspråk! 

Detta kommer inte sluta bra! 

Jag gråter för våra barns framtid."

Helene återkommer med ännu ett gästinlägg om sin upplevelse när hon inte vågade hämta sina barn på dagis p.g.a. en uppgörelse utanför hennes port. I väntan på det, läs artikeln om händelsen i GD här.

Stefan Löfvén har inte svarat. Men det var väl ingen som trodde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar