tisdag 10 november 2015

Om det politiska samtalet och processen att bli Sverigedemokrat

Det politiska samtalet i Sverige har upphört att existera och ersatts av sju partiers paj- och smutskastning mot ett enda parti (som råkar vara Sveriges största) och som utövas även mot oss individer som öppet säger att vi står bakom det enda realistiska, ansvarstagande, växande, antirasistiska och öppet antisemitiska partiet i Sverige, Sverigedemokraterna. Vi har alla mottagit hot och osaklig smutskastning från etablissemanget.

Jag är ganska immun mot sådant, då jag är i första hand demokrat, i andra hand Sverigedemokrat. Och jag vet att jag är på den goda sidan. Folkets, inte den politiska adelns. Jag är trygg med min värdegrund som officer då jag en gång svor en ed att förvara Sverige och Sveriges folk.

Jag skriver detta sent på kvällen på ett plan från Tyskland där jag varit på tjänsteresa. En partivän uppmärksammade mig att jag blivit smutskastad och och påhoppad i en tråd på en journalists FB-sida. Personen som beskyllde mig mig för än det ena och det andra och förstod inte att som medborgare i Sverige har man rätt att ha vilken politisk uppfattning som helst, och att politik och arbete är två olika saker. När jag är på arbete ägnar jag mig inte åt politik. Då jobbar jag.

Uppenbarligen så menade hon att en Sverigedemokrat inte är någon som får göra en tjänsteresa utomlands. När en partivän påpekade detta var svaret "ta den om vargen också".

Sverigedemokrater är lågpannade järnrörsviftande faschister i hennes värld. Stackars okunniga och hatfyllda människa. Vi är dessutom främlingsfientliga enligt henne. För några dagar försökte jag ta henne ur sina villfarelser genom att länka till tidigare inlägg på min blogg om SD politik och min syn på det uttjatade begreppet "främlingsfientlighet" som jag också skrivit om på min blogg.

Personen i fråga är kommunalpolitiker för FP och en utmärkt och talande representant för "det goda hatet" i de sju partier som avvecklat demokratin och ersatt den med "värdegrundsdemokrati", ett begrepp uppfunnet av Marika Formgren, som jag skrivit flera inlägg tidigare om på min blogg. 

Till skillnad från henne (för det är en hon) hänger jag inte ut henne på min blogg som hon hängde ut mig på en journalists FB-sida. Jag tycker helt enkelt att ett sådant beteende är ovärdigt i ett politiskt samtal som vi tidigare hade när Sverige var en demokrati. Jag faller inte till hennes låga nivå.

Dessutom bär jag inte omkring på så mycket hat som hon gör, inget hat alls faktiskt, utan bara oro, rädsla och sorg över vart Sverige är på väg. Mot total systemkollaps som ett nationsbygge och möjligen också inbördeskrig och ekonomisk kollaps den dag då bostadsbubblan spricker. När, inte om, detta sker kommer den splittrade och polariserade nationen Sverige att implodera och djungelns lag tar över. Medborgarna är utlämnande åt sig själva då statens resurser är uttömda och polisen och försvaret kraftigt misshandlade.

När polisanställda går ut och uppmanar medborgare att organisera sig i medborgargarden då har rättsstaten upphört att existera. Svensk lag har ersatts med "värdegrundsdemokrati". Vad som skedde 1975, 1977, 1992 och 1994 har jag också skrivit om på min blogg. Det var då Sverige började accelerera mot avgrunden. Nu återstår bara det oundvikliga.

Jag är konservativ, det har jag alltid varit, och tidigare fanns det ett konservativt parti som hette moderaterna (ej att förväxlas med nya moderaterna). Då var jag moderat. När Reinfeldt kom till makten 2006 (ja, jag röstade i min enfald på nya moderaterna 2006) insåg jag att jag var lurad. Nya moderaterna var inte längre konservativa utan nyliberala eller kanske socialliberala då de försökte bli det nya arbetarpartiet.

Sviken och uppgiven röstade jag på Folkpartiet i valet 2010, vilket gör mig medskyldig till Ullenhag - något jag ångrat bittert. När jag såg vartåt det barkade kallade jag mig själv "partilös demokrat" intill våren 2014 då jag slutade läsa gammelmedia och se på svenska nyheter. Jag vände mig till alternativ media istället, och utländsk, och insåg att allt som skrivits om SD i svensk media och uttalats av sjuklöverns politiker bara är ren lögn. 

Den 2/5 2014 gick jag ut öppet på Facebook och berättade att jag sökt medlemskap i SD. Det var inte så dramatiskt, förlorade kanske 5 FB-vänner (de flesta officerskollegor - vilket förvånade mig då jag trodde de var ganska konservativa också) men det var ingen förlust som kändes jämfört med den värme och gemenskap jag kände från andra socialkonservativa vänner. Idag är jag en liten kugge i Sveriges enda folkrörelse och tillika största parti. 

Först senare förstod jag att mina kollegor var lika mycket offer som jag hade varit innan jag vaknade genom att ha blivit indoktrinerade av lögnaktig media och lögnaktiga politiker i decennier.

Nu är jag är inte ensam längre, omgiven av varma, empatiska och kloka partivänner som är lika bekymrade som jag över Sverige. Ja faktiskt är det så att SD har även förenat mig mig med mitt livs största kärlek. Min livskamrat och själsfrände.

Nu diskuterar vi ständigt om vi skall våga bo kvar i Sverige eller inte. Som officer så överger jag dock inte mitt land. Jag tror fortfarande på att våld kan undvikas om bara vi återupprättar det politiska demokratiska samtalet. Börja samtala med Sveriges största parti är min ödmjuka uppmaning.

Det kommer också att krävas extraordinära åtgärder som vi aldrig tidigare har upplevt för att börja operation rädda Sverige. Det kan till och med åter bli tal om deporteringar som Sverige föga ärorikt genomförde under andra världskriget genom baltutlämningen. Hur dessa åtgärder skall se ut hoppas jag att vi tillsammans i det demokratiska samtalet skall komma fram till. En förutsättning dock att alla vågar se verkligheten som den är. Vilket inte är fallet i sjuklöven idag. Och att vi börjar samtala.

Klockan 2330 i kväll är jag hemma i Sverige igen. Trött och nöjd med min insats för Sverige. Internationella möten innebär ofta sena kvällar enligt det protokoll som gäller. I morgon bär det iväg på en ny utrikes tjänsteresa till Litauen. Några efterlängtade timmar i natt med min livskamrat kommer dock att ge mig ny energi. Liksom alla underbara, kloka, empatiska, humana partivänner som jag möter på FB varje dag och som kommenterar här på min blogg.

Och inte bara partivänner, jag har faktiskt kloka, mycket kloka, vänner i andra partier också. Nya moderaterna, folkpartiet, centern, kristdemokraterna och socialdemokraterna. Ni vet vilka ni är. Jag respekterar er och undrar varför era partiledningar inte respekterar oss i Sveriges största, tillika enda, konservativa parti.

Varför låter ni kommunistisk media styra er partipolitik? Jag ser att era partier är blinda och verklighetsfrånvända, i händerna på kulturmarxistisk media. Jag vet att ni inte är det. Ni kanske väljer en strategi att förändra inifrån? Ni är i alla fall alla lika kloka, reflekterande, tänkande, empatiska, realistiska, patriotiska, oroade, rädda som vilken Sverigedemokrat som helst. 

Hur ni väljer att göra med er politiska tillhörighet är er ensak. Kanske hamnar ni en dag i SD som jag gjorde, eller inte. 

Jag respekterar vilket beslut ni än tar. Det som är viktigt för mig är att ni är demokrater och ser verkligheten som den är. Hur skall man annars kunna genomföra ett politiskt samtal om verkligheten för Sveriges bästa givet att politik är det möjligas konst? Det går inte att vänta längre. Sverige är snart historia.

Att bli Sverigedemokrat är en process. Något man processar inom sig innan man en dag fattar sitt beslut. Det vet jag av egen erfarenhet. Vi som redan har genomgått processen kan alla intyga vilken payback man får. Den gemenskap vi alla kände i Sölvesborg på medlemsfesten 2015-08-29 syns på denna video.  En magisk kväll.



 Det är nog bara SD medlemmar som gladeligen betalar 200 kronor om året i medlemsavgift och till råga på allt åker 200 mil eller mer för att få känna denna gemenskap. Har de gamla trötta partierna överhuvudtaget några medlemmar kvar kan man undra?

Hjälp oss ta ansvar för Sverige. Från vilken politisk plattform ni än väljer. Jag respekterar er alla och tror på det politiska samtalet. Annars finns inget hopp för Sverige.

Tack för att ni tog er tid att läsa.







2 kommentarer: