tisdag 4 augusti 2015

Om vänsterns sista strid

Hanna Gunnarsson (V) skriver här att "SD är ett rasistiskt parti som sätter människor mot varandra."
Sen skriver Hanna Gunnarsson "hälften av våra affischblock förstörs varje 1 maj. Rasistiska budskap ska tas bort, de ska inte finnas helt enkelt"
Har hon fått diagnosen schizofreni? Eller är det så att hon har kommit till insikten om vad kommunismen står för och vad denna vidriga ideologi innebär?
Hon är en ganska typisk representant för vänsterns (dit räknar jag även alliansen i och med DÖ) intellektuella talesmän. De är så "intellektuella" att det inte går att föra ett sakligt samtal med dem.
Hursomhelst, nu är Hanna Gunnarsson polisanmäld av SD, vilket är bra. Jag vet inte vad SD:s mycket smarta annonskampanj, som fick leva ett dygn kostade, 50 000 SEK kanske? Sen revs den ned av en vänsterpöbel bestående av antidemokrater, uppmanade av densamme Hanna.


Rubrikerna i vänstermedia blev många och antidemokraternas dåd hyllades i vanlig ordning. Men som Sverigedemokrat tackar jag Hanna och alla andra vänsteraktivister för detta. Säg att partiet betalade 50 000 SEK för utsmyckningen i Östermalms tunnelbanestation (min gissning) men vi fick uppmärksamhet i media värd miljoner. Och några till procent väljare på köpet. 
Det är bara att tacka och ta emot. Här är SD Stockholms stad originalinstallation i rulltrappan. För partiet var detta väl investerade pengar och det var inte installationen som sådan som var den viktiga, utan gratisreklamen i media.
Folk är less och förbannade på tiggarna, så det är inte svårt att gissa hos vilka sympatierna ligger i denna fråga.
Jag väljer att citera Dick Erixon om detta. Läs här för originalartikel: 

"SD utmanar maktelitens bubbla
Sverigedemokraterna har hela tiden talat till folket. De gamla partierna spelar det gamla spelet och riktar sig till varandra och till den så viktiga journalistkåren. De svävar ovanför i piruetter som blivit fullständigt meningslösa (som Anna Kinberg Batras förslag om att i pass stämpla “får ej åka till Syrien”). SD:s strategi är att stå i myllan hos folket. Det kan bli oöverlagda, klumpiga och inte helt sakliga inlägg. Men vem bland svenska medborgare gör inte fel ibland? Till och med felstegen har gynnat SD, eftersom de visar att de är mänskliga. De gamla partierna är tysta och slutna till dess de har ett exakt och avgränsat svar som är oantastligt och därmed också kallt, snustorrt och beräknande. Det ökar avståndet mellan politiken och väljarna ytterligare. Redan Tage Danielsson sjöng om att han ville se politiker som var människor mer än åsiktsmaskiner.
På detta sätt går SD också förbi medievänstern, som länge varit dörrvakten som kunnat stoppa allt det man inte gillar. När jag talar med politiska makthavare i min generation är det tydligt hur observanta de är på hur medierna kan reagera på deras utspel. Budskap anpassas till DN:s och SVT:s redaktioner mer än till folket. Jag får intrycket av att de är så rädda för journalister att de glömmer bort att deras tillrättalagda utspel inte når ut till folket.
Nu fattas bara att folkpartister går ut och kritiserar SD:s lilla reklamkupp på Östermalmstorgs tunnelbanestation för att aktionen ska bli en total succé. Då har de borgerliga suddat ut skillnaden mellan kulturvänstern, medievänstern och sig själva. Då visar SD återigen att det bara finns ett oppositionsparti i Sverige, dem själva.
Slut citat Dick Erixon. 

Gunnar Olofsson spinner vidare på samma tema, och jag väljer att citera även honom:

När jag nu ser reaktionerna på att partiet köpt reklamplats i en enda tunnelbanestation i Stockholm, blir det tydligt hur Sverigedemokraterna vänder sig till folket, till “Svensson” i vardagen, till de enskilda väljarna. Och inte till de etablerade samhällslagren inom politik, media och kultur.
Det blir nu uppenbart hur dessa samhällets övre skikt finns i en bubbla.
Etermediernas nyhetssändningar fylls med upprördhet mot reklamen och tidningarnas fyller sida upp och sida ner med indignation över SD:s tilltag. På SVT meddelar man att protestdemonstration är utlyst och alla medier meddelar att man på Facebook kan ansluta sig till protesterna.
Det finns ingen hejd på hur medierna förstorar denna protest mot att ett politiskt parti köpt reklamplats på en tunnelbanestation, och om jag fattat rätt: vid endast en nedgång av flera till en station. Det är som att hela medie- och kulturvänstern på Södermalm står upp som en hen och hytter med näven.
En aktivitet som föga berör de miljontals av människor som finns utanför denna bubbla.
SD retar på ett extremt skickligt vis upp eliterna. Dessa etablissemang visar nu sitt sanna ansikte: demokrati är bra, men bara om vi får bestämma vad som får diskuteras!
SL som sålt reklamplatsen försvarar sig med att det är ett demokratiskt fattat beslut att politisk reklam är tillåten så länge den inte bryter mot någon lag.
Återigen ett knockoutslag mot trovärdigheten för det högljudda larmet från etablissemangen om att SD får annonsera. Vissa partier ska få annonsera, men det är inte okej för andra som inte tycker som vi. Och då har man inget emot att bryta mot demokratiskt fattade beslut.
Men viktigast: reaktionerna bekräftar det allt längre avståndet mellan väljarna och etablissemangen. Eliterna försvarar tiggeriet, försvarar den ohållbara flyktingmottagningen, försvarar och idoliserar nyanlända “poeter” som hatar Sverige, står för att svensk kultur och tradition är skit medan alla andra kulturer är värdefulla. Mot detta etablissemang finns det bara en rörelse som står upp.
Sverigedemokraterna vänder sig konsekvent och uthålligt till den enskilde svenske väljaren. Man skiter i att man utestängs från etablissemangens finrum. Det är väljarna som ska lyfta in dem där. Om Åkesson blir minister blir det intressant att se om Nobelkommittén utestänger honom från Nobelmiddagen.
Nobelkommittén förstår lika lite som övriga etablissemang att de agerar ungefär som kungamakten i början på 1900-talet, då de motsatte sig demokratin och småfolkets inträde på statsmaktens arena.
Motståndet mot Sverigedemokraterna är det som driver upp deras opinionsstöd. Inte därför att folk skulle vara rasister eller främlingsfientliga, utan därför att de är det enda alternativet om man tröttnat på den politikerklass som är sig själv nog. Som inte bryr sig om vardagsproblem. Som upprörs mer över en laglig affisch i en tunnelbaneuppgång än om arbetslösheten, bostadsbristen, oron inför globaliseringen."

Slut citat Gunnar Olofsson.

Gunnar fångar det hela väl i dessa rader. Motståndet mot oss är det som driver upp vårt opinionsstöd, Givet att folk som lever i verkligheten bokstavligen kliver över problemet varje dag på stan. Som tvingas läsa på sociala medier (då gammelmedia mörkar) att Sverige är på väg att förvandlas till ett U-land och till ett nytt Beirut som ingen normalt funtad människa vill lämna över till våra barn och barn-barn.

I vänsterns flum- och drömvärld finns ingen verklighet. Bara en ideologi som borde vara stendöd sedan industrisamhället försvann. Klasskampen är nu ersatt med vurmande för islamism och antisemitism, något jag skrivit om här, då dessa snabbt kan bidra till att bryta ned samhället och orsaka den av vänstern så hett eftertraktade samhällskollapsen. Vänsterns våta dröm.

Cristian Herrera skriver om hyckleriet i vänstern under rubriken "tala gärna sanning så länge den inte svider" här

Jag avslutar detta inlägg med att än en gång citera Lotten Ekström som ironiserar över läget i Sverige med denna text:

"Idag ska jag åka till Finland.
Ett av de mest rasistiska länder vi har.
Ett land som värnar om sitt eget folk, ser till att sjukvård, skola, omsorg och åldringsvård fungerar.
Ett land som låter pensionärer få återbetalning på sina surt inarbetade skattepengar genom att ge dem en skälig eller till och med god pension.
Ett land som prioriterar sin egen befolkning före människor från arabländerna, eller Somalia (som är ett av Världens fattigaste länder, med övervägande delen analfabeter, och ett land som fick ett skriftspråk först 1972) som smugglats hit. 
90% av dem är bedragare, då de slängt sina pass på vägen, för att mörka sin identitet och utge sig för att vara någon annan än den han/hon är (Vilket är ett brott för alla andra människor i Sverige, än just de s k "flyktingarna").
Ett land där man inte har ungdomar som vandaliserar biblioteken eller bränner bilar.
Ett land där man är stolt över att visa sitt ursprung och sin kultur.
Ett land som ligger i topp i PISA-undersökningar år efter år, p.g.a. sina fina skolresultat.
Ett land där våldtäkterna ligger långt, långt under plats nummer 2 i Världen och plats nr 1 i Europa, där Sverige befinner sig, (by far).
Ett land som inte har 55 NO-GO-areas där varken Polis, Brandkår eller Räddningstjänst kan åka in utan att riskera livet för att de blir bombarderade med stenar, ofta i gatstensstorlek.
Ett land som inte är fredsskadat som Sverige.
Kort och gott:
ETT EXTREMT RASISTISKT LAND.
Det är allt en jävla tur att man inte är Finländare. Gud vad man skulle skämmas över sitt land."
Kulturrelativism är ett jätteproblem för Sverige. Där finns en direkt koppling till vänstern (igen). Lotten skriver vidare om detta så här:

"Kulturrelativismen är en -ism som andra -ismer. D.v.s. den bygger på en ideologi som inte har någon verklighetsförankring.

Kulturrelativism är vad som lärs ut i landets skolor och universitet. När jag gick på lärarhögskolan fick jag t ex lära mig att det inte finns bättre eller sämre kulturer utan endast OLIKA kulturer.

Att lära ut en sådan kunskap är som att lära ut att nazism är lika bra som kristendom, eller vanligt bondförnuft och vanlig empatiförmåga.

Islam i sin rena form är ingenting annat än jämbördig med nazism, i sitt förtryck av kvinnor, i sitt förtryck av oliktänkande och i sin vilja att döda alla som inte har den rätta tron inom islam.

Att kalla detta för likvärdigt med t ex Kristendom eller Buddhism, eller varför inte ateism, där man värnar om alla människor på Jorden oberoende av religion, och att som lärare på våra skolor lära ut detta är ingenting annat än kriminellt".
Lottens texter är mycket tragiska då de pekar på hur mycket vänstern vansinne har tillåtits förstöra av vårt land och av våra högskolor och universitet.

SVT är helt korrupt, och är inte ett smack "opartiskt" snarare en kommunistisk megafon (ja, (MP) är ett kulturmarxistiskt parti)) vilket innebär att uppsägning av TV-licensen och att kasta ut TV:n är ett bra val
.

Men nu är det snart slut på detta, vad vi ser nu är vänsterns sista strid. De redaktionschefer och journalister på SVT och i annan gammelmedia som låtit detta folkbedrägeri ske och deras journalister kan snart ganska säkert få äntligen ansluta sig till de älskade romska tiggarna då de äntligen blir av med jobbet till förmån för seriösa journalister.

Senast i November 2015 är vi Sveriges största parti och decennier av att leva i vänsterns strypgrepp går äntligen mot sitt slut.

Socialdemokratin är död, vilket jag skrivit om här.

In kommer en socialkonservativ kraft (alltså mer än ett parti), Sverigedemokraterna, med både vilja och förmåga (genom kraften i en folkrörelse) att påbörja återuppbyggnaden av Sverige och bekämpa vänstern, brottsligheten och islamisterna.

Ge inte upp kära läsare. Vår tid kommer. Vänsterns tid är snart ond historia. Just nu lever vi dock i pöbelväldets tid, som Mons Krabbe skriver om här,






5 kommentarer:

  1. I din bild angående partisympatier på Svt så fattas ju FI...

    SvaraRadera
  2. Förmodligen är de så små att de inte syns :-)

    SvaraRadera
  3. Lysande Mikael och Lotten👍👍👍👍👍👍har delat såklart💕

    SvaraRadera
  4. 50 tkr är nog inte ens i närheten av verkligheten. ..banderollerna + väggaffisherna + " reklamplatsen " = 300.000

    SvaraRadera