torsdag 9 april 2015

Om konservatism vs Radikalism

Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti någonstans i mitten på den traditionella höger-vänsterskalan. Vi som är medlemmar vill ha vårt parti just så, det är därför vi är medlemmar. Vi som är partimedlemmar står bakom vår partiledning och partistyrelsen i vått och torrt. Bandet mellan medlemmarna och partiledningen är extra starkt i vårt parti då vi ser vilken mobbing och vilken smutskastning de utsätts för av media och den politiska adeln.

Förre statsministern och nuvarande statsministern går i bräschen för hat- och mobbingkampanjen och är direkt skyldiga till att vår partiledare tvingades att sjukskriva sig för utmattningsdepression. Jag har själv varit mobbad, så jag vet hur det känns. Något jag skrivit om här. Jag har också varit nära att hamna i utmattningsdepression på äldre dar p.g.a. av mobbing så jag förstår Jimmie.

Då vi väljare och medlemmar är "medmobbade" uppstår väldigt starka band mellan dels oss medlemmar men också med vår partiledning. Givet att vi tror på, och står bakom partiets socialkonservativa politik, så delar vi något väldigt starkt tillsammans.

Känslan av att Sverige kommer att gå under om vi inte finns som konservativa motkrafter till det vänsterliberala utopivansinnet motiverar oss oerhört. I och med decemberöverenskommelsen är Sverigedemokraterna den enda konservativa motkraft som finns i svensk politik.

Så vi försvarar vårt parti, vårt land, vår politik och vår partiledning med näbbar och klor. Vi är det enda parti som har nolltolerans mot antisemitism och "rasism" (vad det uttjatade ordet nu betyder). Socialdemokratin och vänstern generellt är öppet antisemitiska och "rasistiska" mot vita medelålders män (som jag) och svenskar i allmänhet.

Ändå kallas vi Sverigedemokrater för rasister, senast idag i Expressen då Richard Jomshof fick epitetet som partisekreterare för det "rasistiska" partiet Sverigedemokraterna. Jag kommenterar inte Expressen mera, då de inte förtjänar min tid. Vill någon läsa vad jag tidigare skrivit om gammelmedia, läs här.

De radikala då. Ofta unga, arga, historielösa och med begränsad livserfarenhet. De verkar tro att lösningen är att föra tillbaka SD till partiets rötter (1988) eller mot extremhögern, som anser att SD är för mjäkiga då vi inte vill utvisa invandrare, bara vill ha en anpassad migrationspolitik som inte raserar vår välfärd och värnar vår säkerhet då vi kritiserar politisk islam.

De radikala ställer möjligen upp på partiets socialkonservativa politik med "läpparnas bekännelse" för de vill göra en politisk karriär och skaffa sig makt. Sociala medier och andra källor där de i sin enfald skriver och gör uttalanden som inte stämmer med partiets politik, värderingar eller partiets kommunikationsplan avslöjar dem obönhörligen.

Vi som är medlemmar kommer från alla möjliga partier. Gammelsossar (gråsossar - inte Bommersvikare), gamla moderaterna (jag själv) eller andra borgerliga partier. Vi gillar inte, i själva verket avskyr vi deras utsagor.

Vi tror inte heller att Putin är lösningen på Sveriges problem. Vi tror och känner att vår politik är det. Och kraften i vår folkrörelse.

Vi vill inte ha med de radikala att göra och definitivt inte vara partivänner med dem. Vi accepterar inte att vår partiledning angrips (och därmed vi och vår politik).

Som demokrater tillåter vi självklart att alla får ha sina åsikter och organisera sig i ett politiskt parti, men om man inte ställer upp på fundamenta, socialkonservativ politik, antisemitism och antirasism (ännu ett av vänsterliberaler förstört begrepp) så har man inte i Sverigedemokraterna att göra. Då finns det andra politiska alternativ långt ut till höger.

Därför hoppas jag att partistyrelsen påbörjar processen att rensa bort dessa oönskade element vid sitt sammanträde den 27 april. Vi socialkonservativa dedikerade partimedlemmar står full och fast bakom vår partiledning. De ägnar sig inte åt maktspel som det spekuleras om i gammelmedia. De försvarar vår politik och står upp för oss medlemmar som litar på deras ledarskap i en mycket tuff politisk och medial miljö.

Vi Sverigedemokrater känner oss som jag har skrivit om här. Jag vågar påstå detta då jag har fått flera hundra mycket positiva kommentarer på detta inlägg som bifaller min syn på vad en Sverigedemokrat står för. Inte en enda synpunkt på att jag har fel. Ett bevis på den kraft och enighet som finns i vår folkrörelse. Slå oss om ni kan!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar