söndag 22 februari 2015

Om en oändlig trötthet

Jag har passerat 50 och kan bara konstatera att jag nu bor i ett land styrt av galningar och där statens basfunktioner som försvar och välfärd raseras i en takt som redan har gjort landet bortom räddning.

Den rödgröna regeringen gör inget för folket, de har inga visioner förutom visionen att Sverige skall islamiseras till varje pris. Som kulturmarxister gör de allt för att landet skall läggas i ruiner så fort som möjligt. Något jag skrivit om här. Istället för att leva mitt liv som jag skulle vilja leva det drivs jag av ett tvång att försöka väcka fler ur dvalan. Jag är aktiv på Facebook, driver denna blogg och lägger massor av tid att läsa och dela.

Jag lever mitt liv framför skärmar och tangentbord där jag gör allt jag kan för att väcka det sovande folket som inte ser vad som sker p.g.a. korrupt massmedia vars lögner de konsumerar okritiskt. Jag har tagit på mig en roll som nyhetsförmedlare i brist på massmedia som kritiskt granskar makten, och inte folket.

Jag vet att jag inte är ensam om denna förbannelse. Många av mina vänner på Facebook är drabbade av samma förbannelse. Det kanske inte är så konstigt att jag ibland drabbas av en oändlig trötthet. All denna tid som stjäls ifrån mig och att jag nu skall behöva att aktivt börja söka ett land att emigrera till när allt jag ville var bli pensionär i mitt älskade Sverige.

Att jag skall få en pension jag kan leva ett värdigt liv av har jag redan förstått att det bara var en dröm. Fler än någonsin av våra äldre lever under miserabla förhållanden. Läs här.

Att Sverige kommer att vara ett farligt och därmed obeboeligt U-land om några decennier är också uppenbart. Kanske handlar det inte ens om decennier utan bara år? Sveriges judar känner sig idag så hotade att de tvingas lämna landet. Det har blivit för farligt att bo kvar här om man är jude. Läs här vad Ilya Meyer skriver.

Min enda tröst är de bröder och systrar, de flesta från SD, som kämpar sida vid sida om mig själv med att också försöka väcka fler ur den kulturmarxistiska dvalan. Kristna, ateister, muslimer och agnostiker drabbade av samma förbannelse som jag. Att känna sig tvingad att leva sitt liv på Internet för att försöka rädda landet.

Pseudonymen Julia Caesar skriver idag en krönika med titeln "snabbspår till undergången". Läs här vad hon skriver och reflektera. Jag är trött. Oändligt trött, men än ger jag inte upp. Sverige är för viktigt för att ge upp.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar