fredag 3 oktober 2014

Om trygghet och oro

Vi har nu fått en ny regering. Vald av folket. En regering som garanterat rent logiskt sett kommer att innebära att politisk islam och kommunism får stöd i riksdagen och regeringen i sitt övertagande av Sverige. Jag vill verkligen inte bli gammal i det Sverige som nu framträder. Jag är 53 år. Om 20 år är jag 73 och kommer förmodligen svälta ihjäl snabbare än vad dagens gamla gör på vanvårdade äldreboenden. En klen tröst är att det går fort förhoppningsvis.

Min oro ligger hos min 20-åriga son, som skall bilda familj i ett samhälle som kommer att kollapsa. Som har alla odds emot sig att få ett jobb, bostad och att bilda familj med trygghet.

Varför väljer så många svenskar vägen mot helvetet? Jag förstår det inte och det gör mig oerhört sorgsen. Jag är sverigedemokrat och mycket stolt över att vara det. Jag tillhör det enda partiet som fördömer politisk islam och som är realistiskt och Sverigevänligt. Jag väljer nu att klippa in ett citat från en av mina Facebookvänner, Johan Widén, som talar även för mig i det han skriver.

 "JAG GER UPP GÖR VAD NI VILL

Ja, nu ger jag upp.
Tröttsamt är det så jag skiter fullständigt i det.

Ni oupplysta människor som kallar mig, SD och övriga 800.000 väljare för rasister och fascister.
Gör det då om det får dig att sova gott om natten.
Spring runt med larviga t-shirtar i riksdagen, pekar finger i TV, bua på torgmöten.
Vem bryr sig?

Jag har från och med nu gett upp detta och bestämt mig för att inte längre bry mig om det.

"Gör vad ni vill" är min nya paroll.
(ja jag kanske hemfaller åt gamla vanor och kommenterar något någonstans, so sue me)

För jag tillhör de upplystas skara.
Jag vet vad riktig rasism är, och det är inte vi.
Jag röstar på SD för att dom för den enda rätta politiken, och jag har läst partiprogrammet.

Jag vill ha mer medbestämmande på kommunal nivå.
Jag vill att skolan ska ha mer resurser.
Jag vill ha en djurskyddslag som värnar om våra djur
Jag vill att människor i vårdyrken som är utsatta för hög smittorisk ska slippa karensdag.
Jag tycker att vi ska begränsa invandringen och ta ansvar för samhället.
Jag vill hjälpa nödställda på plats, dom ska inte behöva ta sig hit för att få hjälp, vilket i sig är svårt.
Jag vill ha ett försvar.
Jag vill betala skatt om pengarna går till det dom ska.
Jag vill gå ur EU

Så medan ni pekar finger, skriker "rasister" så ni blir hesa, och springer runt i riksdagen med löjliga t-shirts och skräckslaget undrar varför SD fick 13% av rösterna medan ni själva räddade er kvar i riksdagen med en hårsmån.

Ja då är jag och 799.999 andra med mig upplysta och vet vad som är bäst för Sverige.
Vi vet att vi inte är rasister, vi har läst partiprogrammet och vi skiter fullständigt i vad som hände 1988, eller vad enstaka personer i partiet har sagt eller gjort då, nu och i morgon, för den politik som SD vill föra är den "rätta vägen".

Så Rossana Dinamarca, dra på dig T-shirten så ofta du kan i Riksdagen, du har bara 4 år på dig, för när även dina egna väljare blir upplysta kommer ni att åka under 4%.

Nej, det rör mig inte i ryggen längre, kalla mig rasist då om det får dig att må bra i höstmörkret, jag är storsint och kan ge dig det!

Det blir så när man är upplyst och vet sanningen, jag är trygg i det."
Precis så känner jag det. Som min Facebook vän skriver. Trygghet i mitt ställningstagande. Oåtkomligt från vänsterextrema element som vill klassa mig som rasist. Trygg i min egen övertygelse och stolt över att veta att jag inte är rasist och över att dela en varm gemensamhet med ca 800 000 andra kloka vanliga svenskar. Jag vet att Stefan Löfven inte känner samma inre tillfredsställelse när han nu tvingats gå i säng med Sveriges stolleparti nr 2 (mp). Han kan inte se sig i badrumsspegeln med gott samvete. Men jag kan. Och det känns oerhört befriande. För jag gör vad jag kan och vad jag har tid med genom att försöka väcka det sovande folket. Jag sover sover gott trots allt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar