lördag 25 oktober 2014

Om det politiska landskapet i Sverige



Vad händer inom svensk politik just nu? Ideologierna (högern, socialdemokratin) finns inte längre. Socialdemokratin tappade all ideologisk förankring när industrisamhället försvann. Det fanns inte längre någon större arbetarklass att tala om. Klasskampen var ett historiskt fenomen.

Mellan 1871-1914 svepte en revolution över Europa. Den andra industriella revolutionen. Output från industrin (mätt i värde) ökade med 900% i Sverige (jämfört med t.ex. Frankrikes 70%). Att Sverige låg i topp i det tidiga industrisamhället finns det nog många anledningar till. En anledning är nog många samtidigt levande ledande uppfinnare och innovatörer.

Nu har det definitivt vänt. Borta är det mesta som gjorde Sverige rikt. Industrisamhället är historia och har inte ersatts med något annat som kan ge tillväxt, t.ex. Sverige som ett ledande land inom informationsmiljön. De positionerna har redan tagits av de s.k. BRIC-länderna.

Om ingenting görs så får vi finna oss i att bli ett U-land igen som FN Global Development Index (GDI) har förutspått. År 2030 ligger vi i botten, under Libyen enligt denna rapport.

Svenska politiker vill inte syssla med långsiktiga strategiska frågor. Bara populism som sträcker sig max 4 år bort. Jaga valboskap för att få behålla makten. Välfärd byggs med tillväxt. Tillväxt byggs med intäkter utifrån. Men, vi har de politiker vi förtjänar.

Moderaterna, bemannade av en ny socialliberal partiledning som inte hade ett smack med gamla moderaterna att göra, slängde alla konservativ borgerlig ideologi överbord och så föddes nya moderaterna. Man såg chansen att sno väljare från socialdemokraterna utan att ha förankrat detta med sina kärnväljare och utan någon egentlig egen ideologi i botten förutom socialliberal populism som också adopterades av de övriga f.d. borgerliga partierna för att åstadkomma alliansbygget.

Begreppet "triangulering" föddes. Johan Westerholm använde på ledarsidorna.se Sven-Otto Littorins definition av triangulering; "Triangulering innebär att du accepterar och validerar din motståndares problembeskrivning men applicerar din egen lösning."

I ett ideologilöst tillstånd så är det naturligt att politiken blir obegriplig för väljarna. De politiska lösningarna blir förvillande lika. Samtidigt minskade partiernas medlemsantal drastiskt. Politiken kunde ändå bedrivas av en partielit som inte nämnvärt behövde bry sig om vad medlemmarna tycker (de var ju inte så många längre).

Väljarna betraktades som valboskap som skulle genom diverse populistiska utspel lockas att rösta utan större reflektion som de alltid hade gjort under ideologiernas tid. Namnet var viktigare än politikens innehåll (nya moderaterna lät väl käckt!).

Sverigedemokraterna utvecklades från 80-talet fram till i dag från ett parti med tveksamma rötter till vad partiet är idag. Ett socialkonservativt parti som delar många av de värderingar som var kärnvärderingar både för de gamla socialdemokraterna och de gamla moderaterna. Man utvecklade ett partiprogram, baserat på en sund nationalistisk ideologi, befriat från sitt tveksamma högerextrema förflutna, med ansvar för Sverige som ideologisk bas.

Man städade bort tveksamma element i partiet och gjorde avbön både nationellt och i EU från sitt förflutna. Detta uppfattade naturligtvis som ett hot av de "gamla partierna" då de själva hade valt den populistiska vägen och inte ville att en ideologi skulle få väljare att börja tänka själva igen (det sovande folket - skrivet av Reinfeldt 1993).

Smutskastningen av SD började med självaste statsministern i bräschen. Ivrigt påhejad av resten av den ideologilösa partieliten. Idag är SD mer än ett parti, snarare en folkrörelse där människor som öppnat ögonen och vaknat samlas.

Men så hände något på vänsterkanten. 68-vänsterns barn började engagera sig politiskt. Historielösa som de är (p.g.a. att skolan aldrig utbildat om kommunismens brott mot mänskligheten), började de återuppväcka de gamla marxistiska ideologierna utan att kunna reflektera (de är historielösa) över de miljoner människor som mördats under kommunistiskt förtryck. Extremvänstern var född (V, MP och Fi).

Så nu har vi ett politiskt system som är polariserat mellan SD och extremvänstern. Extremvänstern kallar sig för "antirasister" men står i praktiken för en rasisistisk ideologi där "medelålders vita män" pekas ut som roten till allt ont. Man har också ideologiska beröringspunkter med islamism som Mons Krabbe har skrivit om i detta läsvärda inlägg:

http://monskrabbe.wordpress.com/2014/02/06/den-oheliga-alliansen-mellan-extremvanstern-och-islamismen-2/

Under tiden denna smutsiga kamp utspelar sig så sitter de gamla ideologilösa partierna på läktaren och undrar varför extremvänstern och SD växer som de gör. Utan sjukdomsinsikt då de drivs av populism, inte ideologi.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar