fredag 12 september 2014

Vi är inga töntar - oro för Sverige

Jag ser mitt älskade Sverige slitas itu. Det Sverige jag är född i och som jag har svurit att försvara.

Jag förstår ingenting längre. Jag kan inte längre förklara eller försvara demokratin längre. Jag ser bara irrationell argumentation, plattityder och tomma ord som kastas vilt omkring för att smutskasta de som har en annan åsikt.

Som ordet rasist. Ordet är helt irrationellt. Sverige är ett av de minst rasistiska nationerna i världen. I alla fall var det så förut.

Rasiststämpeln används inte för att föra det demokratiska samtalet framåt, för Sveriges bästa, bara för att vinna billiga populistiska poäng i ett ideologilöst samhälle som inte tillåts längre att betrakta sig som en nation som delar gemensamma värderingar som demokrati, åsiktsfrihet och en gemensam värdegrund.

Nu skall vi enligt våra politiska politiskt korrekta politiker vara bara medborgare.

Inte längre ett folk med en nationell identitet och en gemensam värdergrund.

Jag skyller egentligen inte på politikerna. Jag skuldbelägger dig och mig som röstar fram de politiker som förstör vårt land.

Jag är medskyldig.

Jag röstade på folkpartiet i förra valet för att jag var besviken på nya moderaterna, gammelmoderat som jag är i själen.

Jag ber om ursäkt. Jag är medskyldig. Allt jag kan lova är att jag aldrig mer skall göra om mitt misstag.

Jag är helt övertygad om att sverigedemokraterna som ett socialkonservativt och humanistiskt parti är det enda som kan rädda Sverige.

Allt annat är för mig en fortsatt väg mot nationell kollaps och avgrunden, för det Sverige jag fortfarande älskar, och ännu inte har tappat tron på därför att jag tror på att vi kan göra en skillnad som väljare.

Vi måste ta tillbaka makten och ställa krav på de som jobbar på vårt uppdrag. Politikerna.

Som företrädare för oss. Inte en maktelit som håller varandra om ryggen och struntar i uppdragsgivarna.

Du och jag. Vi får tycka olika. Vi skall tycka olika. Annars dör demokratin.

Vi har makten. Rösta olika. Genomför det demokratiska samtalet men hjälp till att bekämpa masspsykosen i det land jag älskar.

Masspsykosen, formulerad av den politiska eliten, att vi ingenting är värda. Att vi är töntiga som dansar små grodorna.

Att vi inte vore någonting utan invandring.

Albert och Herbert, Astrid Lindgren, Evert Taube, Carl Larsson. Glöm inte bort dem.

Glöm inte bort dem som gick före oss och kommer efter.

Vi duger och vi är inga töntar och rasister.

Vi är toleranta.

Jag tror och stödjer alla som tror på och försvarar demokratin.

Oavsett nationellt ursprung eller politisk åsikt. Utan olika åsikter dör demokratin.

Demokrati är ingen självklarhet. Det är någonting man hela tiden måste försvara. Annars återstår bara anarki, sönderfall och våld. Något som de flesta partier idag verkat sträva efter.

Hjälp till att bevara Sverige. Var stolt över vad vi var och vad vi kan bli igen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar