fredag 12 september 2014

Om att våga kliva ur garderoben och om samhörighet

Människor runt omkring mig säger många samma sak. De har förtidsröstat på SD eller kommer att rösta på SD. Gamla som unga. Akademiker som knegare. Jag har en reflektion över vilken gemenskap och samhörighet vi som "klivit ur garderoben" känner och med vilken värdighet som vi diskuterar den oro som vi alla känner för vårt samhälle. Jag har sällan (aldrig?) läst "rasistiska" inlägg, som vi kroniskt anklagas för att vara, i olika grupper på FB.

Det jag har läst är läsvärda inlägg från kloka och balanserade personer som inte begränsas av den åsiktskorridor som råder i sjuklövern. Jag tycker Jimmie säger det vi alla känner (i reklamfilmen där han sitter i baksätet på en bil), frihet att uttrycka våra åsikter utan att behöva vara rädda att trampa snett i sjuklöverns åsiktskorridor och bli uthängd av våra egna partikamrater och i rödgrön media.

Trots den smutskastning som görs från PK-media och från sjuklöverns politiker mot oss så står vi upp för vad vi tror på. Socialkonservatism och ett samhälle som skall bli bra att leva i igen. Ett värdigt samhälle för unga och gamla.

Människor är så indoktrinerade av vänsterpropaganda att de knappt vågar läsa den fria pressen som t.ex. Dispatch International. De tror de blir "rasister" då. Innan jag "mognade" levde jag också i tron att där står bara rasistiskt trams. För det sade alla andra att så var fallet.

Nu har jag bildat mig en egen uppfattning och funnit att det är oftast precis tvärtom. Läsvärda artiklar och ledare som aldrig kröker rygg för politisk korrekthet. Betydligt trovärdigare än gammelmedia (tidningar och TV) som nästan alltid är osakligt och orättfärdigt vinklad mot SD och vår politik.

Vi har säkert problem i SD med personer med åsikter som vårt parti inte står bakom. Men vilket parti har inte det? Titta bara på vänstern och deras s.k. "antirasister" och aktivister som beter sig precis på samma sätt som SA gjorde i Tyskland under 30-talet. Våld, hat, hot, åsiktsförtryck och sympati för politisk islam. Det är inte vi i SD som har problem. Det är den rödgröna röran som har problem med antidemokrater och rasister (antisemitism och rasism mot "medelålders vita män").

Jag är övertygad om att allt fler ser detta och börjar tänka själva. Det är så jag beslöt att söka medlemskap i SD. Jag vågade börja tänka själv och tog ett beslut som kändes frigörande och rätt för mig. Jag slutade hyckla och beslöt att denna politik är tillräckligt bra, inte perfekt, men tillräckligt bra och fokus ligger på de viktigaste samhällsfrågorna för Sverige.

Hur var och en väljer att göra är upp till den enskilde. Man kan välja att vara öppen med att man är partimedlem eller bevara sin valhemlighet. En sak är dock säker. Vår demokrati är inte fredad utan måste alltid försvaras mot starka antidemokratiska krafter. Det kan man inte göra ensam, men tillsammans i ett parti, med väljarnas stöd, kan man göra mycket.


- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar