fredag 12 september 2014

Att reflektera över sig själv

Ibland måste man stanna upp och reflektera och kritiskt betrakta sig själv. Vem man är i termer av värdegrund, människosyn, samhällssyn och hur man kan uppfattas. Detta mot bakgrund av ett snedvridet och ofta osakligt debattklimat i media och tendenser till angrepp på något så fundamentalt som parlamentarisk demokrati och framväxande tendenser till åsiktsförtryck verkar accepteras utan ifrågasättande.

Som officer valde jag en gång yrket därför att jag anser att frihet, demokrati, yttrandefrihet och nationen Sverige är värt att försvara. Dessa värden är inte självklara utan de måste ständigt försvaras genom alla de maktmedel en stat besitter utåt. Diplomatiska, information (oberoende fri kritiskt granskande media), militära och ekonomiska. Men även inåt genom ett rättssystem som samhällets medborgare kan ställa sig bakom genom de rättsvårdande myndigheterna. Ett parlament som företräder folkets vilja i ett välutbyggt demokratiskt politiskt system är en självklarhet i det sekulära samhälle jag vill leva i. Drivkraften skall vara långsiktig handlingsfrihet, långsiktighet och ansvarstagande i utnyttjande av allmänna medel. Planeringshorisont för våra politiker måste vara lång, kanske upp till 20 år, och inte kortsiktig (max 4 år som det ofta är). För att samhället skall fungera och överleva krävs att människor vill tillhöra samhället och bidra till samhällets utveckling och överlevnad.

För att stödja krävs ett fungerande välfärdssystem så att människor mår bra och kan känna sig trygga. Någon sade en gång att fundamentet i en demokrati är en välmående medelklass som känner sig hyfsat nöjda och trygga med hur samhället fungerar. Vidare krävs framtidstro och ständig förnyelse. Ett väl fungerande utbildningssystem baserat på vetenskap, inte religiös tro, en fungerande bostadsmarknad och en arbetsmarknad där det finns plats för alla. Min människosyn är humanistisk och sekulär. Var och en har rätt till sin andliga och religiösa övertygelse och skall få själva välja hur man vill utöva denna i sin privata sfär. Jag ser Hanna Gadban som ett föredöme som vågar stå upp för att hon är muslim men trots det tror på och vill leva i ett sekulärt samhälle. Hanna avskyr politisk islam lika mycket som jag gör och även det som politisk islam vill åstadkomma - störta demokratin och införa sharia-lagar.

Detta är min värdegrund och som sådan är den så djupt rotad att den kommer följa mig till graven. Jag är alltså väldigt beständig anser jag själv. Vad som har förändrats är samhället och samhällsklimatet där jag upplever att mycket av det samhälle jag vuxit upp i är angripet och hotat. Både inifrån och utifrån. Det jag anser vara självklart för Sverige är kanske inte självklart länge till. Min värdegrund kanske är obsolet? Nej, det är den inte, men ifrågasatt av odemokratiska krafter och politiker som jamsar med i jakt på röster utan närmare eftertanke. Om detta handlar många av mina inlägg. Ett uttryck över en förtvivlan och rädsla över vad som håller på att hända med det Sverige jag älskar och som jag växte upp i. Ett Sverige som min son skall bilda familj i och bli gammal i. Bygga en karriär i och ett rikt liv där han kan känna trygghet och framtidstro i. Ett Sverige som många invandrare från Iran och Irak ställde sitt hopp till så tidigt som på sent 70-tal. Ett fritt Sverige utan religiöst förtryck från Islamister. Där alla har en möjlighet att leva i frihet och utveckla sina egna förmågor.

Att riskera att bli uppfattad som rasist är alltid en risk när man kritiserar islam. Detta vet alla som kritiserar islam. Jag skiljer alltid mellan religion och personer som utövar religion. Jag har respekt för muslimer och islam så länge religionen är en religion och de som bekänner sig till den utövar den utifrån sin personliga övertygelse. En självklarhet i en demokrati där religionsfrihet måste råda. Att kritisera en social konstruktion som en religion kan aldrig vara rasism. För övrigt finns bara en ras, homo sapiens sapiens, som vi alla tillhör oavsett hudfärg.

Återigen anser jag Hanna vara ett föredöme därvidlag. När utövare av religion vill omvandla den till ett politiskt system och med våld och hot vill krossa det vi känner som västerländska ideal, ja då blir jag rädd, förbannad och mina försvarsinstinkter väcks. Därför vill jag exponera de vidrigheter som politisk islam utför runt om i världen så att alla lär sig ske skillnaden mellan politisk islam och islam. Islam och muslimer förtjänar respekt. Islamism (terrorism) och islamister förtjänar det inte och måste bekämpas med alla maktmedel som en stat besitter i samverkan med andra stater. Tyvärr verkar de flesta politiker inte inse skillnaden i västvärlden och man stödjer, omedvetet får man hoppas, att politisk islam vinner terräng varje dag. Islamister, jihadister och terrorister tar tacksamt emot denna naivitet och demokratins försvar krackelerar sakta men säkert.


- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar